”Hade en bättre mediehantering räddat SLs vd?”

I dagens Svenska Dagbladet (2015-05-27) framgår att SLs VD Anders Lindström slutar. I början på maj greps Lindström på Hongkongs flygplats, misstänkt för snatteri av en plånbok för 6 000 kronor. Han dömdes kort därefter av en domstol i Hongkong. Enligt ett pressmeddelande från Stockholms läns landsting framgår att han slutar, efter en uppsägningstid på sex månader.

 

Om detta är av fri vilja eller efter en överenskommelse med sin arbetsgivare framgår inte. Men vad var det som skedde och hur kunde det gå så illa för vdn? Detta är höjt i dunkel och kommer aldrig att bli klarlagt. Men så mycket vet vi att Lindström efter att ha besökt en butik i utlandet ertappats med att i sin ficka ha en plånbok för 6 000 kronor, som han inte hade betalat för.

Direkt efter det inträffade noterar vi tafattheten i både Lindströms och SLs agerande. Då media ställde frågor om det inträffade valde Lindström att inte svara på dessa och SL hade mycket valhänta svar. Redan här borde bägge parter snabbt tagit fram förklaringen till det inträffade, beskriva vad som skett och hur de skulle fortsätta att hantera detta.

 

När Lindström var åter i Sverige undvek han att vara tillgänglig för medias frågor, vilket naturligtvis ledde till fortsatta frågor och ett förstärkt intryck av att något inte låg rätt till.

 
Här kanske SL och Lindström gemensamt skulle ha kallat till pressmöte och berättat historien från deras synvinkel, förklarat vad som skett och berätta vad planen framåt var. I det läget hade man haft möjlighet att beskriva det inträffade och rädda förtroendet för SL och för Lindström.

Kanske fanns det en godtagbar förklaring till det inträffade eller åtminstone hade det getts en möjlighet att lämna en nyanserad bild.

 

Saken blev inte bättre av att SL skiljde Lindström från sin tjänst snabbt och att man inte hade en dialog med den drabbade VD.

 

I media har det efter det inträffade dykt upp graverande påståenden och beskrivningar över Lindströms agerande i övrigt. Kanske lät SL det inträffade i Hongkong vara ett skäl för att genomföra en ledningsförändring som skulle komma längre fram i vilket fall som helst.

 

Agerandet stärker inte förtroendet för SL och Lindströms arbetsgivare. För att inte tala om den mänskliga tragedin detta innebär för Lindström och hans närmaste omgivning.

 

Varför är det då så svårt att hantera kriskommunikation?

Ofta uppkommer situationen helt överraskande och man har ingen kunskap och beredskap för hur den ska hanteras. Man har utrymningsövningar och planer ifall det börjar brinna, men man saknar beredskap för att hantera den mediala krisen. Och här står betydande värden på spel, varumärke, förtroende, attraktionskraft som arbetsgivare och ibland aktieägarvärde.

 

I detta fall missade man det grundläggande; att snabbt berätta vad som skett, att vara tillgänglig för medias frågor, att gemensamt samordna kriskommunikationen och att förklara vad som skulle ske efter det inträffade. På kort tid raserades förtroendet för vdn och även fick sig förtroendet för SL en törn.

 

Detta visar återigen på vikten av att ta kriskommunikation på allvar, att man tar fram en plan för hur den ska hanteras som innefattar krisgrupp, krisplan, kontaktvägar, övning med mera.

 

Hans Uhrus, kriskommunikationsexpert på Uhrvis