Riksrevisionen: Medfinansiering är ineffektivt

Granskningen visar att medfinansiering påverkar prioriteringsordningen av vilka väg- och järnvägsprojekt som byggs och kan leda till att de mest angelägna investeringarna för samhället som helhet inte blir av.

 

Myndigheten anser att medfinansiering inte är ett effektivt sätt att finansiera infrastruktur på – och kan i slutändan bli dyrare än om staten skulle stå för hela notan själv. Riksrevisionen pekar bland annat på förskottering, att kommuner lånar ut pengar till staten för att bygga vägar och järnvägar tidigare än planerat.

 

Trafikverket håller dock inte med i kritiken. Enligt myndigheten fungerar systemet bra, och har dessutom gett ett ”välkommet tillskott på 65 miljoner kronor under perioden 2010-2021”.

 

Men Riksrevisionen får rätt av SKL, som pekar på en tidigare utredning som de genomfört och där samma tankar luftats.

– Det vi konstaterade då var att det som byggs blir bättre. Men samtidigt måste kommuner betala för att komma på tal. Då blir alltså kommunernas betalkraft styrande, säger Gunilla Glasare, chef för avdelningen för tillväxt och samhällsbyggnad på SKL, och forsätter:

– Sedan förskotterar kommuner också, för att vara säkra på att projektet kommer igång.

 

Hon säger att SKLs styrelse var kritiska till systemet med medfinansiering, som leder till en utpressningssituation för kommunerna.

– De kände sig pressade att betala, säger hon.

 

Gunilla Glasare säger att båda dessa fenomen – att kommuner betalar för att det överhuvudtaget ska byggas och att kommuner kan köpa sig före i kön – inte är ett särskilt effektivt sätt att bygga infrastruktur i Sverige.

 

Men trots Riksrevisionens granskning och även SKLs tidigare utredning, tror inte Gunilla Glasare på att det blir någon förändring.

– Jag är ganska övertygad om att medfinansieringen är här för att stanna.

 

– Det är inte bara negativt. Som vår utredning visade så blir det bra projekt, eftersom kommunerna själva vet vad som är bäst för den egna kommunen, och Trafikverket bidrar med sin kunskap. En kommun skulle inte vara med och medfinansiera om man inte kände sig övertygad om att det skulle bli bra. Men det finns andra sätt att komma fram till det här. Vi skulle önska att staten tog lite större ansvar över de stora stråken i landet.

 

Läs Riksrevisionens granskning här.