Igår släpptes antologin ”Vem i hela världen kan man lita på?”, där forskarna Pernilla Petrelius Karlberg, vid Handelshögskolan i Stockhol, samt Maria Grafström och Karolina Windell, vid Uppsala universitet, medverkar med ett kapitel om vad som sker när medierna möter folkrörelser.

 

Kapitlet grundar sig på en fallstudie som Pernilla Petrelius Karlberg gjorde ifjol, där hon följde Röda Korset mitt i den mediestorm som bröt ut kring organisationens styrelsearvoden i kölvattnet av jordbävningskatastrofen i Haiti och af Donner-skandalen.

 

Hon har i den cirka 50-sidor långa studien tittat närmare på dels hur mediernas bevakning upplevdes internt i Röda korset och dels vad medialisering egentligen innebär för en ideell organisation.

 

En viktig slutsats som Pernilla Petrelius Karlberg kan dra är att det sker en tydlig krock mellan medielogiken och Röda korsets självbild.

 

– Jag uppfattade det som att man inte förstod varför man kritiserades. Samtidigt var man från mediernas sida ointresserad och kanske okunnig om den här typen av organisation, en folkrörelse med egna regler och normer. Istället konstaterades att Bengt Westerberg (Röda korsets dåvarande ordförande, red.anm.) har för hög lön. Att det är en superdemokratisk process bakom är irrelevant, utifrån mediernas logik, säger Pernilla Petrelius Karlberg.

 

I studien konstaterar hon bland annat hur Röda korset till en början trodde ”att skriverierna om Bengt Westerbergs arvode” skulle blåsa över. Internt rådde det skilda meningar om hur organisationen skulle förhålla sig till medierna och många var inte villiga att anpassa sig till mediernas logik.

 

Dessutom tycktes organisationen inte helt lita på sina egna processer. Till exempel hamnade kommunikationsdirektören och en pressekreterare i konflikt när den förra ville tidigt meddela om Bengt Westerbergs beslut att inte ställa upp på omval som ordförande, något som han ansåg skulle lätta på trycket.

 

Pernilla Petrelius Karlberg berättar vidare att medierna i Röda korsets fall tog på sig bidragsgivarnas perspektiv, snarare än medlemmarnas perspektiv. Enligt organisationen själv är det ju medlemmarna, som betalar in ett visst belopp om året, som helt demokratiskt bör bestämma över hur medlen används. Detta argument köpte dock inte medierna.

 

– Men om det här, som är legitimitetsgrundande för folkrörelser, inte får gehör för i medierna, hur ska man då som folkrörelse bygga förtroende? Det är ju helt nödvändigt att bygga förtroende mot allmänheten och få fler medlemmar och givare. Annars får man problem. Då kanske man måste anpassa sig och omförhandla sättet att arbeta på.

 

– Det här är en katalysator för dem, eftersom medierna blir en blåslampa. Medierna är inte grundproblemet, utan det handlar om att folkrörelserna som organisationsform utmanas av andra, mindre demokratiska och mer toppstyrda organisation som mer liknar företag.

 

Hon fortsätter:

 

– Det blir en balansgång, hur ska man bli mer effektiv och göra avkall på de besvärliga byråkratiska processerna men samtidigt ta till vara på det genuina intresset som verkligen finns hos medlemmar? Det där är inte alls klart, men det är en intressant utveckling att följa.

 

En annan lärdom som organisationer kan dra från fallet med Röda korset är enligt Pernilla Petrelius Karlberg att vara beredda på att blir granskade och kritiserade.

 

– Man ska också ha tänkt igenom vad de har för argument, vilken organisation de ska vara och sedan vara mycket mer intensiva med kommunikationen intern, så medlemmarna inte läser om sig själva i Aftonbladet, då blir det väldigt konstigt.

 

Läs fallstudien här.