Åsa Romson väckte ilska i skogen

”MP redo att testa vingarna”. Under den rubriken (Dagens Industri, 21/3) lyckades miljöpartiets språkrör Åsa Romson höja blodtrycket inom den svenska skogsindustrin till ohälsosamma nivåer. När reportern Linda Öhrn ledde in intervjun på Miljöpartiets ställning inom svensk industri, efterfrågade Romson en strukturomvandling inom energiområdet, och beklagade sig över att svensk skogsråvara förvandlades till hygienprodukter. ”Jag är inte jätteglad i att svenska värdefulla trävaror görs till blöjor och näsdukar och att vi exporterar pappersmassa. Jag tycker nog att vi kan klättra i förädlingskedjan”, sa Åsa Romson. Enligt språkröret finns en efterfrågan på skogsråvara för produktion av transportbränsle, med potential att lägga grunden till en ny industrigren.
 

Industrin har haft två huvudsakliga invändningar mot Romsons uttalande. Till att börja med är blöjor högförädlade konsumentvaror som ligger högt upp i värdekedjan. SCA, som exempel, har under trettio år stöpts om från ett traditionellt skogsföretag, till att bli världens största tillverkare av inkontinensskydd. I dag står produktionen av hygienprodukter för omkring 80 procent av koncernens omsättning. För det andra, och mer grundläggande, anser industrin att produktionen i första hand måste utgå från det potentiella värdeskapandet genom hela träfiberns livscykel.

– Vår position är att man ska producera produkter så att värdeskapandet maximeras. Återvinna, återanvända och i sista hand energiåtervinna. Vedfibern kan gå upp till sju varv i den produktsnurren. Men att göra energi skapar inte mycket jobb eller värde, utan först när det inte längre går att återanvända ska man producera energi, säger Mårten Larsson, på Skogsindustriernas näringspolitiska avdelning.

Miljöpartiets iver att snabbt omvandla träfiber till energi, menar Mårten Larsson, innebär bara att Sverige “eldar upp den gren vi sitter på”.

På Miljöpartiets kansli betraktas dock upprördheten över Åsa Romsons uttalande, åtminstone i efterhand, som taget ur sitt sammanhang.

– Vi har inget problem med att man producerar hygienprodukter från massa, utan det är något som världsmarknaden kommer att efterfråga i framtiden. Däremot har vi svårt att se varför vi ska exportera massa. Där är du ganska långt ned i värdekedjan, och det vore bra att göra slutprodukten i Sverige, för det skulle ge mer arbetstillfällen för samma råvara, säger Per Bolund, Miljöpartiets talesperson i ekonomiska frågor.

Klart är att en av partiets stora käpphästar är just transportsektorns oljeberoende. I dag går det åt omkring 90 terawattimmar energi på svenska vägar. Knappt tio procent av behovet fylls av biodrivmedel, vilket enligt Svebio har minskat koldioxidutsläppen med 1,3 miljoner ton. För Miljöpartiet betraktas detta som en uppenbar möjlighet att ställa om transportsystemet, och därigenom möta målet på en fossiloberoende fordonsflotta 2030.

Enligt Skogsindustrierna finns redan i dag utrymme att trefaldiga uttaget av skogsråvara till biobränslen, från dagens 7 terawattimmar till omkring 27 terawattimmar. Då rör det sig om ett mer omfattande omhändertagande av restprodukter, som grenar, toppar, stubbar och ”klenträd”. Men att öka uttaget ytterligare skulle med andra ord göra anspråk på skogsråvara som i dag används förädlas till annat, exempelvis virke, papper, blöjor och massa.

Ur Miljöpartiets synvinkel (SvD Opinion 16/12-2013) har dock detta betraktats som en möjlighet för de senaste årens neddragningar inom svensk pappersproduktion, och därigenom skapa en bredare bas för den svensk skogsindustri. Skogsindustrierna, å andra sidan, avfärdar det argumentet, bland annat med hänvisning till att en stor del av pappersråvaran har importerats ur det europeiska återvinningssystemet.

– Det är feltänkt. Om du räknar om nedläggningarna under 2012 och 2013 till virkesvolym så blir det 1 miljon kubik i minskat behov. Södras investering i en ny massalinje i Värö kommer ensamt kompensera för det bortfallet. Dessutom är Sverige världens näst största exportör av papper, massa och trävaror, och om svenska politiker skapar rätt konkurrensvillkor så finns det också potential för en ökning, säger Mårten Larsson.

Pär Bolund vill ändå se ett högre uttag av råvara till biodrivmedel, även om det sker bortom tillgängliga avverkningsrester och andra biprodukter.

– Vi ser skogen som en enorm resurs för svensk industri, men också för att befria oss från oljeberoendet inom transportsektorn. Vi tror också att det går att ta ut mer till biodrivmedel, för ur klimatsynpunkt är det transportsektorn som är den svåraste nöten att knäcka. Då handlar det om att hitta produkter som ger störst klimatnytta, men som också ger industrin en större bas, säger Per Bolund.