”M och S missar värderingsskiften i opinionen”

Eftervalsdebattens vågor måste gå höga hos både Moderaterna och Socialdemokraterna efter Europaparlamentsvalet. Miljöpartiet lyckades med det som är S-strategernas dröm: att locka högutbildade och storstadsbor. Den gröna vågen gjorde partiet till näst största och största parti i Stockholms län och stad, i Göteborg och Uppsala.  Hade Socialdemokraterna uppfattats som moderna, framtidsinriktade och med relevanta svar på viktiga samhällsutmaningar så hade framgångsvågen inte varit självklar.

 

Moderaterna gjorde sitt sämsta val sedan 1970 och SCB visar på en tydlig nedgång även i stödet inför riksdagsvalet. I Europaparlamentsvalet var väljarna tydliga med att miljö och klimat, matkvalitet, jämställdhet, anti-rasism/öppenhet och invandringskritik var viktiga frågor, något som gynnade Miljöpartiet, Feministiskt initiativ och Sverigedemokraterna. Miljöpartiets medvetna position som den tydligaste motpolen till Sverigedemokraterna lönade sig, liksom Feministiskt initiativs fokus på jämställdhet.

 

Europaparlamentsvalet fångar in värderingsskiften i samhället bättre än riksdagsval, väljarna tar mindre hänsyn till regeringsfrågan när de röstar och kandidater med tydlighet i sakfrågor blir därmed en framgångsfaktor för partierna. Framgångsrika partier behöver ha en tydlig politisk positionering och relation till värderingsförändringar i samhället. Moderaterna framstod som trötta förespråkare för europatanken samtidigt som man ville fånga in den skeptiska opinionen. Partiet gav inga svar på frågan om vad man vill med EU eller hur EU kan bidra till nya jobb, fred, hållbarhet eller jämställdhet. Här finns en hemläxa att göra.

 

Kontrasten mot stämningen i Miljöpartiet kunde inte vara tydligare. Med en historisk valframgång i ryggen lär språkrören tas emot som rockstjärnor när kongressen börjar i helgen. För Miljöpartiet handlar det om att undvika misstag och minimera risker. Men yrkanden med ”ultimativa krav” på absolut stopp för vapenexport, omedelbar avstängning av kärnkraft och förslag som försämrar villkor för kvinnors företagande kan bli snubbeltråd på vägen. 

 

Socialdemokraterna och Moderaterna kommer att göra ett bättre riksdagsval än Europaparlamentsval. Men frågan är vad man drar för slutsatser av valfiaskot. Kommer de att förändra politiken eller hoppas att efterfrågan på en aktiv klimatpolitik och jämställdhet blåser över? Moderaternas partisekreterare Kent Persson tror det och hoppas att ”jobb och tillväxt” och ”ansvar för helheten” återigen ska gynna dem. Jobb och ekonomi blir säkert viktigt, men risken med ensidigheten är att Moderaterna uppfattas som svaga och smala.

 

Både Socialdemokraterna och Moderaterna hade i Europaparlamentsvalet toppkandidater som på många sätt påminde väljarna om det förflutna, istället för om framtiden. Detta står i skarp kontrast till den linje som framför allt Socialdemokraterna lanserat genom att kalla sig ”framtidspartiet”. Samtidigt är väldigt många av de förslag som Socialdemokraterna för fram antingen ängsligt mittenorienterade eller uppkokade varianter av den politik som de gick in i väggen med för åtta år sedan. Idéfattigdomen hos de två största partierna lägger grunden för andra partier att ta plats och föra fram mer radikala idéer.

 

Även de mindre partierna inom alliansen vädrar morgonluft efter att nu ha gått fram på egen hand. Vilka blir konsekvenserna för alliansen när kampen i riksdagsvalet för Kristdemokraterna och Centerpartiet handlar om att överleva riksdagsspärren? Folkpartiet är sannolikt stärkt trots tillbakagången i Europaparlamentsvalet, men de kan knappast köra en valrörelse där framtiden ska stakas ut av Jan Björklund. Han måste ge Maria Arnholm och Birgitta Ohlsson fritt spelrum att driva sina hjärtefrågor inför valet för att lyckas.

 

Kan Reinfeldt, Borg och Bildt, som engagerades i fiaskovalrörelsen, tvätta bort sin förlorarstämpel? Kan Moderaterna hindra att besvikna och kritiska röster inom partiet börjar positionera sig internt som en förberedelse inför livet efter valet? Blir Moderatledningens slutsats att Anders Borg måste visa ännu fler tabeller, tala om reformer ”krona för krona” och fortsatt försöka skrämmas med Miljöpartiet som vänster? Eller kommer man att göra en borgerlig analys som också svarar på de utmaningar och förändrade värderingar som la grunden för framgångarna för Miljöpartiet och Feministiskt initiativ? I svaret på den frågan kan nyckeln till regeringsmakten finnas.

 

Senaste dag för besked som kan vända opinionen är om 37 dagar när Fredrik Reinfeldt äntrar scenen i Almedalen.

 

Paulo Silva, rådgivare inom public affairs på konsultföretaget New Republic