Årets julklapp är vuxenleksaken. En fint inslagen nyhet som vid första anblick mest ser ut som ännu en pryltrend, men som i själva verket säger något betydligt större om vår samtid och hur vi konsumerar information. Journalistik är underhållning förpackat i reportage, nyhetspushar, avslöjanden och debatter. I nyhetslogiken är det därför självklart att pussel, målarböcker och annat pyssel paketeras som just vuxenleksaker. Inte för att redaktionerna vill skoja till det, utan för att publiken kräver något att reagera på för att inte skrolla vidare i flödet.
Nyhetsmedierna nappade på betet från HUI eftersom de jagar samma hårdvaluta som alla andra i dag. Engagemang. När till och med public service i praktiken konkurrerar med Tiktok-klipp, snapstories och ett oändligt flöde av ’du måste se det här’ då blir dramaturgin inte en krydda. Det blir själva huvudrätten.
Innehållet i sig är ofta lika seriöst som förr, men sättet att berätta har tagit efter från underhållningens värld. De omdiskuterade partiledardebatterna i SVT är ett exempel. Uppmärksamhetsfönstret stängs snabbt, konkurrensen är brutal och även det mest angelägna måste kläs i en form som antyder att nästa sekund kan avgöra allt. Det märks även i true crime-serier som är designade för sträcktittande, i konflikter som får samma dramaturgi som från realityprogram och i lokala avslöjanden som paketeras via cliffhanger-liknande pushnotiser.
För alla som arbetar bakom rubrikerna i allmänhet och kanske i synnerhet för dem som befinner sig mitt i en kris, spelar den här utvecklingen roll. Krisen utspelar sig i realtid, och journalistiken följer inte bara förloppet, den formar och förstärker det medan allt fortfarande rör på sig. Små problem målas upp som stora om dramat är tillräckligt tydligt och stora problem kan bli en hel serie som portionsvis pytsas ut till publiken. Varje ny vinkel kan bli nästa scen och varje citat en potentiell vändpunkt.
Organisationer och personer i ledande positioner som vill lyckas på den mediala scenen bör därför tänka på att:
Man måste gilla att lösa små problem om man ogillar att hamna i stora. Journalistik handlar fortfarande om att berätta om allvarliga frågor, även om formatet blir alltmer likt det vi känner igen från underhållningens värld. Den bästa krishanteringen är fortfarande att undvika risker och att lösa faktiska problem medan de är små.
Den som berättar en historia målar bilden av verkligenheten och sanningen. Den som inte berättar lämnar historieskrivningen åt någon annan. Att lägga locket på ger oftast mer syre till elden. Att släcka elden handlar om att servera sina bästa argument och dela med sig av sin bild av frågan.
Ett dåligt budskap blir inte bättre av att man slår in budskapen i fina ord. Det har med andra ord blivit ännu viktigare att inte bara kommunicera sig ur en kris utan att också agera för att lösa problem, för att sen kunna kommunicera vad man gjort.
Vad är då slutsatsen? I ett medielandskap där paketering ibland är lika viktigt som innehåll måste organisationer och personer ta plats för att påverka hur hela paketet tas emot. Annars lämnar man allt i medielogikens händer och då är det oftast dramat som mottagaren kommer ihåg i efterhand.
Alice Hedin, kriskonsult på Wings PR.
Dela inlägg
Utvalda kategorier
Rolf van den Brink
DO JOBB
Inga lediga jobbannonser.