”Det nya svarta är inte en knytblus eller hijab”

Hijabuppropet startade 2013 som stöd till alla kvinnor som trakasseras för att de bär hijab. Tanken var att få opinionsbildare att sätta på sig hijab för att visa stöd och solidaritet för kvinnor som bär slöja. Uppropet startade efter att en gravid kvinna i hijab ska ha misshandlats av en främmande man på en parkering i Fagersjö.
 

Uppropet spred sig snabbt och flera yrkespolitiker som Gudrun Schyman (Fi), Åsa Romson (mp) och Veronica Palm (s) hängde på med bilder på sig själv i hijab i sociala medier.  

 

I dag har vi knytblusuppropet till stöd för Svenska Akademins ständiga sekreterare Sara Danius, som anses vara ett offer för patriarkala strukturer.

Politiker som kulturminister Alice Bah Kuhnke (mp), socialminister Annika Strandhäll (s), näringsminister Mikael Damberg (s), infrastrukturminister Tomas Eneroth, partiledare Annie Lööf (c), och utbildningsminister Anna Ekström (s) hänger på.
 

Hijab och knytblusuppropen har en del gemensamt. Båda är snabba kampanjer som bygger på dagsaktuella och riksintressanta händelser.

De är båda lätta att delta i. Allt som krävs är ett stycke tyg, en mobilkamera och ett sociala medier-konto.

Båda kampanjer är visuella och lämpar sig därmed väl för delning i sociala medier.

Båda kampanjer blev riksnyheter i sig.

Det är därmed inte konstigt att många hänger på kampanjerna, även professionella opinionsbildare.

Men en sak som de två kampanjerna också har gemensamt är att de är baserade på diskutabelt faktaunderlag.

Vad som hände på parkeringsplatsen i Fagersjö är än i dag inte utrett och hur systematiska trakasserierna är mot kvinnor i hijab fanns det inga siffror på då i alla fall. Vad som har hänt i Svenska Akademin och hur särbehandlad Sara Danius blev för att hon var kvinna, är sannolikt heller inte känt för toppolikerna i knytblus. (Möjligen får vi veta mer på tisdag denna vecka då en större undersökning om sexuella trakasserier ska presenteras på Konserthuset i Stockholm.)

Det är begripligt och nog inte skadligt att gemene människa väljer att stötta kampanjer med argument byggda på heta känslor snarare än kalla fakta.
 

Men toppolitiker som reagerar snabbt i affekt utan underlag på sociala medier…det är väl vad vi brukar tycka att Donald Trump ägnar sig åt? Det nya svarta i Sverige kanske inte är en knytblus utan att det är okej för toppolitiker att ta ställning utan underlag och idka feminism utan fakta. Toppolitikerna abdikerar från rollen att varar förebilder som tar välgrundade beslut. Frågan är vilka rörelser som tjänar på det i förlängningen?

Spelar det någon roll? Regeringen lägger 125 miljoner i vårbudgeten på "åtgärder mot sexuella trakasserier, våld och kränkande behandling" och risken finns att det kan ifrågasättas vad det beslutet grundade sig på. 

 

Rolf van den Brink, ansvarig utgivare, Dagens Opinion