”Cashkamp driver lobbysmedjornas klasskamp”

Partiledarna för Sveriges två största partier tonar ner de klassiska konfliktytorna i debatten. Moderaternas Ulf Kristersson talar om vikten av ett vuxet samtal, möjligheten till social rörlighet och om behovet av stora, breda reformer som lägger grunden för nästa 20 svenska år. Socialdemokraternas Stefan Löfven trycker på behovet av överenskommelser över blocken. De tunga analytikerna tar till gal-tan-skalan för att ge en uppdaterad bild över väljarkåren agerande. Samhället kanske utvecklas i en takt och på ett sätt som spänger det forna beskrivningsmodellerna. Och då duger inte industrialismens karta.  

Det är då tankesmedjan Katalys kört igång ett omfattande arbete med att påvisa att klassamhället lever i allra högsta grad.

Det är då tankesmedjorna Tiden och Timbro kommer överens om att återinföra höger-vänsterskalan bland annat genom en gemensam serie debatter i Kulturhuset.
 

Är det huvudmännen, näringslivet som backar Timbro, arbetarrörelsen som finansierar Tiden eller de fem fackförbunden (Byggnads, Elektrikerna, Fastighetsanställdas Förbund, Målarna och Seko) bakom Katalysarbetarnas löner, som skriker efter ökad polarisering och ett samhälle indelat i strikta klasser där höger och vänster aldrig möts?

Vem behöver år 2018 egentligen en vänster-högerkonflikt och en klassindelning som båda bygger på tidiga 1900-talets industrisamhälle? Vem är proletär och direktör i dag? TCO-tjänstemannen eller egenföretagaren i delningsekonomin? Är det återindustrialiseringen som leder till återklassifieringen? Vem tjänar på detta?
 

Sökljuset hamnar på tankesmedjorna själva. Deras uppgift är att flytta positionen för debatten i en för huvudmännen fördelaktig riktning. Om det inte finns någon linjal att mäta med, hur ska då tankesmedjorna då visa vilket jobb de gör för sina anslag? Vad kan vara enklare än att putsa av det gamla mätsystemet?

Många av de svenska tankesmedjornas existensberättigande bygger på att det finns tydliga ideologiska konfliktlinjer. Om inte Timbro behövs, finns det mindre anledning för arbetarrörelsen att skotta in pengar. Om Tiden rustar, då behöver även Timbro göra det.
 

Tankesmedjornas agerade visar också hur lite tankesmedjor och hur mycket lobbyister de är. Skulle Sipri och andra ansedda tankesmedjor ägna stor kraft åt att ändra kartan i syfte att gynna den egna positionen? Knappast. Det tycks däremot fritt fram för lobbysmedjorna.

Det som ser ut som en klasskamp, kanske i själva verket är en lobbysmedjornas cashkamp. 

 

Rolf van den Brink, ansvarig utgivare, Dagens Opinion