I en artikel går friskolekoncernen Academedias opinionschef Katariina Treville till motattack mot Socialdemokraternas kampanjmaterial som innehåller kritik mot vinstdrivande aktiebolagsskolor i allmänhet och mot branschens största koncern Academedia i synnerhet.
Jag är inte socialdemokrat. Däremot är jag invånare, väljare, facklig företrädare och lärare inom Academedia. Och i dessa egenskaper förstår jag verkligen inte Trevilles upprördhet och argumentation. Snarare läser jag ytterligare en i raden av ideologiska och retoriska utläggningar av någon som är satt att försvara marknadsskolan. Jag har därför mycket svårt att se Katariina Trevilles vädjan om uppriktiga samtal som trovärdig. Att Katariina Treville därtill gör sig till känslomässig talesperson för mig och mina kollegor genom att påstå att vi skulle känna oss svartmålade av kampanjmaterialet är inte bara grovt vilseledande utan oförskämt.
Rubriken och inledningen av artikeln påstår att Socialdemokraterna och marknadsskolans övriga kritiker far med ”osanning” och ”direkt felaktiga påståenden”. Det visar sig dock att den enda konkreta ”osanning” som Katariina Treville hängt upp sig på är ett semantiskt hårklyveri: Att Academedias överprövningar av skolpengen mot kommuner i förvaltningsdomstolen inte formellt benämns som att ”stämma”. Nej, seriöst? En stämningsansökan är att väcka talan i ett tvistemål i tingsrätten. De juridiska processer som Academedia driver mot kommuner benämns formellt inte stämningsansökningar, de benämns överprövningar, men det är knappast den relevanta poängen här.
En företrädare som utger sig för att uppmuntra till konstruktiva samtal men som samtidigt ägnar sig åt tomt ordmärkeri förefaller snarare vara en ytlig skolastiker. Om vi ser till resten av texten är de påstådda osanningarna svåra att sätta fingret på. Snarare är det just subjektiva filter, återkommande vinklar och tolkningar.
Academediaskolornas elever får mycket stöd och lyckas bra. En hög andel av lärarna har behörighet. Jag är själv en av tusentals legitimerade och behöriga lärare inom Academedia; ingen påstår att vi inte finns. Jag om någon kan intyga att jag, mina kollegor och närmaste chefer gör allt vi kan för våra elever och vill att de ska lyckas, varje lektion, skolvecka, läsår. Det är precis det som lärare och skolledare gör, det är ingen som ifrågasätter det. För att vara tydlig: det är inte där kritiken eller polariseringen ligger.
Till skillnad från vår opinionschef ser vi dock dagligen att många elever inte alls får det stöd de behöver, att elevernas bakgrund avgör deras möjligheter att lyckas i skolan. Men det gör många kollegor i kommunala skolor också. På tal om ett seriöst samtal ligger polariseringen och kritiken inte där Katariina Treville och aktiebolagen vill försvara sig. Den ligger inte i klassrummen, i lärarnas förmåga eller drivkraft, inte i skolledarnas ambitioner.
Kritiken och det verkliga problemet ligger i övergripande strukturer och drivkrafter. I att aktiebolaget med utländsk ägarmajoritet enligt en antagen policy måste växa i omsättning och överskott. Minst en tredjedel av överskottet, ofta mer, måste betalas ut till aktieägarna, oavsett var kapitalägarna är hemmahörande. Varje skola måste lämna ifrån sig 10–15 procent av skolpengen till ägarkoncernen redan innan läsåret inleds. Yta och marknadsföring blir viktigare än innehåll. Effektiviseringar och neddragningar blir nödvändiga för att uppnå detta. När marknadens och kapitalets logik bildar en överbyggande struktur över klassrum och skolor kan inte heller vi som jobbar där undgå att se att våra förutsättningar urholkas.
Christian Liljeros, lärare och facklig företrädare inom Academedia
Utvalda kategorier
Rolf van den Brink
DO JOBB
Inga lediga jobbannonser.
