Uppgiftslämnare berättar nu att Liberalerna sannolikt kommer att sitta i regeringen och få ministerposter.  Talmannen Andreas Norlén sägs bli ny kulturminister (m), sedan är frågan om SD kan släppa även denna post till Moderaterna. Om det har jag inget att berätta. Många säger dock att det vore för stigmatiserande att ha en SD-politiker som första talman och att oppositionen skulle ta full strid om utnämningen, en strid som en nytillträdd regering inte vill inleda sin mandatperiod med.

SD har drygt 20 procent av rösterna, men ingen plats i regeringen, får eventuellt inte den första talmansrollen men har ändå öppnat för Liberalerna i regeringsställning. Vad ska SD få i utbyte? Massor av politik förstås. Men det finns ytterligare en ytterst åtråvärd trofé i potten: Sveriges riksdag.

Uppgiftslämnare berättar att SD plan nu är att erövra riksdagen som plattform för att lyfta partiet ytterligare. Sannolikt kommer SD att få fler än de cirka 3 ordförandeposter i utskottet som dess storlek stipulerar. SD kommer sannolikt att kräva att få ordförandeposterna i tunga utskott som arbetsmarknad, justitie, skatte, socialutskottet, kanske rentav finansutskotten och sannolikt även konstitutionsutskottet.

Riksdagens betydelse för den förda politiken kommer att vara fortsatt stor eftersom den kommande regeringen sitter på ett så svagt mandat. Och den som härskar utskotten kan sätta tung prägel på dagordningen. Den som leder utskotten har stort inflytande över vilka frågor som ska väckas, vilka generaldirektörer eller ministrar som ska kallas in för att svara på frågor.

SDs plan är sannolik inte att vara ett lydigt regeringsunderlag utan ett oppositionsparti som kan pressa både regering och riksdag efter eget bevåg.
På så sätt får SD inte bara inflytande över den politiska dagordning utan även den mediala dagordningen.  Med riksdagen som plattform kan SD hypotetisk ta kredd för saker som regeringen genomför ena dagen och ta kredd för att partiet kritiserar regeringen den andra dagen. Rätt spelat kan SD via riksdagens få en magnifik kampanjplattform och mediemegafon.

Hur det kommer att spela ut vet vi inte. Inget parti har tidigare befunnit sig i en liknande situation och i opposition ägt riksdagen.

Det är också här Jimmie Åkesson ser chansen att lämna sin roll som partiledare, något han har pratat med sin närmaste om den senaste tiden. Partiet har överträffat alla förväntningar, det finns en genomarbetad organisation på plats som borgare för en hyfsad bra motståndskraft mot eventuella falangstrider som kan uppstå i tomrummet av partiets blytunga skapare.
Men det är en annan story.

Rolf van den Brink, ansvarig utgivare, Dagens Opinion

rolf@dagensopinion.se