DEBATT. I stället för att ösa pengar på klimatnegativa företag, borde Sverige använda coronakrisen till massiva investeringar i grön infrastruktur, anser Sven Lindström, vd för Midsummer och Peter Karaszi, oberoende ekonom.

Vi lever i en farsot som är den värsta sedan spanska sjukan härjade för precis 100 år sedan. Myndigheter och politiker famlar efter verktyg för att hantera en pandemi som inte bara leder till personliga tragedier utan även samhälleliga och ekonomiska risker och utmaningar. Men här finns också möjligheter.

Balansen mellan smittskydd och ekonomisk depression är en svår avvägning. Här har Sverige valt en annan väg än de flesta andra länder med ett öppnare samhälle och färre restriktioner. Om detta i längden räddar fler liv och företag återstår att se.

Något de flesta av världens regeringar emellertid är ense om, är vikten av stimulansåtgärder och samhälleligt stöd till såväl privatpersoner som näringslivet. Regeringen har lanserat stödpaket och fler är att vänta. Här finns dock en anledning att stanna upp och tänka till. Vilka ska få stöd och på vilka villkor? Är det vettigt att skattebetalarna ska finansiera ett kanske illa skött företag, utan långsiktig livskraft och där ägarna plockat ut fina löner och stora aktieutdelningar under goda år?

Är det rättvist mot mer livskraftiga företag som byggt upp buffertar för att hantera svackor? Ska man ta hänsyn till hur många anställda ett företag har och hur mycket skatt det förväntas leverera tillbaka till staten om det överlever? Ska staten skänka pengar eller låna ut? Eller kanske t o m ta ägarandelar?

Frågorna är många. Inom nationalekonomin ställer man ofta Adam Smiths ‘osynliga hand’ som låter olönsamma företag gå omkull mot keynesianismens aktiva finans- och stabiliseringspolitik. Nu är det inte en osynlig hand som påverkar näringslivet utan ett osynligt virus. Konsekvenserna kan bli desamma.

För bara ett par månader sedan oroade sig världens ledare och befolkning över planetens överlevnad som uppgavs hänga på hur snabbt vi kunde upphöra med vår förbränning av fossila bränslen för att därigenom minska CO2-utsläppen. Flygresandet sågs som ett problem och flygskatter infördes. Nu har resandet mer eller mindre upphört. Är detta bra eller dåligt? Hur mycket är ett ‘lagom’ flygresande och bör staten nu stötta flygbolagen?

Vi menar att vi inte kan fika, kröka och semestra oss ur denna kris. Istället för att ösa livsuppehållande medel på klimatnegativ konsumtion, bör Sverige gripa detta tillfälle till en svensk ‘green new deal’ med massiva investeringar i grön infrastruktur: vindkraft, solinstallationer, biobränsle, återvinning, eldrivna fordon samt de ekonomiska ekosystem som omgärdar dessa industrier. Det skapar arbetstillfällen och uppfyller syftet om att ‘hålla hjulen igång’ – och är samtidigt ett gyllene tillfälle att göra slut med ett fossilberoende samhälle och ta klivet in i en hållbar framtid.

En grön infrastruktursatsning ger också landet en möjlighet att skapa och förädla inhemska världsledande företag inom miljöteknik som kan bli våra nya stora exportföretag. Att ‘gamla’ branscher försvinner eller minskar behöver inte vara av ondo. Världen förändras ständigt. Få saknar de ‘isgubbar’ som levererade isblock hem till folk för att hålla matvaror kalla innan kylskåpet fanns. Många SAS-permitterade är redan omskolade och på väg ut i vårdarbete. Lidl och Apotea nyanställer hundratals medarbetare av vilka många tidigare arbetade på hotell. Låt denna omstrukturering fortlöpa.

Krisen kan också innebära en renässans för svensktillverkat. Den har blottat svagheterna med långa globala leveranskedjor. Tillverkning i Asien leder inte bara till förlorade svenska arbetstillfällen utan även till att smutsig kolkraft används för att producera våra varor. En satsning på svenska företag och svenska produkter ger kontroll över värdekedjan och innebär dessutom ett ökat inflytande över såväl skatteintäkter och arbetsförhållanden. Robotiseringen kommer, vare sig vi vill det eller inte, och den leder till en utjämning av produktionskostnaderna för många varor.

De krispaket som staten lanserar bör självfallet endast riktas till svenskbaserade företag med produktion i Sverige. Andra krav som bör ställas på företag som väljer att erhålla stöd är förbud mot aktieutdelningar och bonusar i säg tre år.

Vi har talat i åratal om behovet av att ställa om samhället i en mer hållbar riktning. Nu mitt i coronakrisen yppar sig en sådan möjlighet. Alla statliga stödåtgärder och stimulanspaket bör bedömas efter hur väl de uppfyller kraven på ett grönare samhälle – med långsiktig ekonomisk livskraft.

Sven Lindström, vd, Midsummer
Peter Karaszi, oberoende ekonom