1. Hälften kvar. Pandemin och det två-åriga uppehållet har fått genomgripande effekter för Almedalsveckan. Uppskattningsvis är hälften av arrangörerna och publiken kvar från 2019, kanske ännu mindre.
  2. Alla ska inte med. Om veckan under åren 2015-2019 präglades av att hela ledningsgrupper från företag, kommuner och organisationer skulle med så har nu det omvända hänt. Bara de som har en uppgift tog färjan eller planet.
  3. Det talade ordet gäller. Trots kanske 10 000 personer färre på plats kändes talen, numera två per dag, mer välbesökta än någonsin. Det är bra. Vi är i Visby för att möta och lyssna på politiken.
  4. Relevans och kvalitet har höjts. En effekt av ovanstående punkter är att mycket av bruset försvunnit och att signalkvaliteten är bättre. Många meningslösa utställare med för mycket pengar har checkat ut och fram träder åter politiska aktörer, allt från de etablerade jättarna via gräsrotsaktivister till knäppgökarna. Och det är just den mixen som ger sältan och relevansen. Sannolikheten att man springer på en politiker, en ordförande i en ideell organisation, en vd från ett samhällskritiskt företag eller en generaldirektör är högre igen.
  5. Spontanitet är åter möjligt. Alla krogar är inte fullbokade sedan februari och det är inte köer till samtliga vattenhål efter klockan 21. Det går att träffa på någon man borde prata med och hitta ett litet bord där man kan slå sig ned och få en bit mat.
  6. Öppenheten är oförändrad. Trots kriget och Nato-ansökan och tidigare års obehagliga närvaro av nassar så var känslan i år mer som 2012. Man springer in i före detta statsministrar och storbolagsdirektörer utan livvakter i hasorna.
  7. Mindre publik ställer högre krav på arrangörerna. Att få publik till rundabordssamtal, seminarier och mingel kräver lite mer av dem som arrangerar. Bra paneler, relevanta ämnen och väl genomtänkt marknadsföring har ökat i betydelse för att dra rätt deltagare eller många deltagare.
  8. Visby är ett mikrokosmos av svensk besöksnäring. Pandemin har slagit hårt mot besöksnäringen. Gamla krogar har försvunnit, nya har uppstått. Ställen kända för sin kvalitet har haft lite för stor personalomsättning och tappat rejält, andra har fått en nystart.
  9. Alla riksdagspartier är välkomna. 2019 var nog det sista året då Sverigedemokraterna som princip exkluderades från paneler och mingel. Nu är de på de flesta (inte alla) håll en naturlig del av det politiska samtalet.
  10. Vad det blir av veckan 2023/2024 är en öppen fråga. Nu åker alla hem och utvärderar. Slutsatserna för kommande år är svårgissade. Jag hamnade på flighten hem bredvid en ytligt bekant minister, som artigt frågade om jag, alltså Diplomat Communications, var nöjd med veckan. Det svarade jag att vi var, med hänvisning till ovan. Även ministern verkade nöjd, lättad över att två dagars närvaro räckte och positiv till det ökade fokuset på rikspolitik.

Summering? Jag känner igen veckan som den var kanske 2010. Det är i huvudsak av godo. Nu behöver bara en del saker justeras i marknaden.

Priser på boenden borde gå ner. Arrangörer behöver dra rätt slutsatser av det mindre underlaget. Vi på byråerna behöver fundera noga på vad vi erbjuder och rekommenderar.

Eller vad säger ni andra?

Gunnar Sonesson, grundande partner på Diplomat

red@dagensopinion.se