Maria Larsson (kd): Missbrukarbarnen skrattar nog inte åt Juholts spritskämt

Socialdemokratin är lika handfallen i dag som den var vid valnederlaget på valnatten. Det står klart efter att ha lyssnat till Håkan Juholts tal och läst hans programförklaring på DN Debatt. Hans vältalighet till trots har inte visat på något annat än att Socialdemokraterna inte har återfått kontakten med verkligheten. Hur ska jag annars tolka det då de krav Juholt framförde i sitt tal är reformer som alliansregeringen redan infört?

 

Låt mig ge ett par exempel.

 

Ett av dessa krav som Juholt stolt lanserade är att alla ska ha möjlighet att göra en karriär, även inom den offentliga sektorn. Ett gott förslag om det inte vore för att denna möjlighet redan finns. Exempelvis inom äldreomsorgen. Genom det så kallade "omvårdnadslyftet" satsar regeringen totalt en miljard kronor under åren 2011 till 2014 på att stärka kompetensen inom äldreomsorgen och ge medarbetarna möjlighet att växa i sina yrkesroller. I år har vi tillsatt 145 miljoner för att möjliggöra detta.

 

Som minister med ansvar för äldreomsorgen blir jag givetvis glad när ledaren för det största oppositionspartiet ger vår politik ett så gott betyg att han försöker göra den till sin egen.

 

Detta blir särskilt tydligt då Juholt omfamnar det som Kristdemokraterna och alliansregeringen har valt att kalla för värdighetsgaranti. Denna reform som sätter upp tydliga kvalitetsnivåer inom äldreomsorgen, exempelvis rätten att få komma ut i friska luften. Värdighetsgarantin gäller sedan den 1 januari i år.

 

Så här långt framstår Juholt som en tydlig motsats till sin företrädare som lovade att vara emot allt som vi kristdemokrater var för. Med Juholt verkar det i närmaste vara tvärtom.

 

När det kommer till människor i ekonomisk utsatthet visar Juholt också på ett stort engagemang. Det är bra och även det välkomnar jag. Ser vi på den senaste statistiken hade vi år 2007 det lägsta antalet barn som levde i hushåll med ekonomiskt bistånd på decennier. Även år 2008, under den djupaste ekonomiska kris som vi skådat sedan 1930-talet, var antalet hushåll med försörjningsstöd bara hälften av vad det var 1996. Men varje barn som behöver leva i fattigdom är ett för mycket.

 

Orsakerna till att barn gör det är flera. De flesta har arbetslösa föräldrarna som i flera fall är ensamförsörjare. En hel del av dessa barns föräldrar har invandrarbakgrund. I många fall finns det dessutom sociala problem kopplade till familjesituationen, som missbruk eller psykisk sjukdom.

 

Det vi vet – och som också är hoppgivande – är att hälften av alla lämnar föräldrar lämnar försörjningsstödet efter kortare tid än ett år. Vårt allra största fokus måste därför läggas på de 2,3 procent av barnen som år 2009 hade en långvarigt ekonomiskt utsatt situation. Genom höjt bostadsbidrag och flerbarntillägget har alliansregering gjort riktade satsningar som direkt gynnat denna svaga grupp. Och den 1 januari 2012 höjs bostadsbidraget ytterligare.

 

Men det var en del i Juholts anförande som jag verkligen reagerade på. Denna passus finns inte att läsa i hans manuskript då Juholt avvek från det och talade fritt om försäljningen av Vin&Sprit. Under dessa minuter talade han i närmast vurmande ordalag om tiden då spritproduktionen var statlig och kallade den för en del av "svensk näringspolitik, svensk politik och svenskt ägande". Juholt avslutade sin avvikning från manuset med ett skämt som kongressen besvarade med ett rungande skratt. Men jag tror att vi är många som hade svårt för att dra på munnen och jag vet att hos 385000 barn lär detta skratt fastna i halsen.

 

Hos denna stora grupp är nämligen inte det klirrande ljudet från färgglada påsar ett bud om en festlig afton. Nej, för dessa 385000 barn är spritflaskornas skrammel den varningssignal de lärt sig lyssna till, det alarmerande ljudet om att helvetet snart bryter loss. De är barn till föräldrar där en eller båda har alkoholproblem. Vill man utrota barnfattigdomen måste man faktiskt ta missbruksproblematiken på allvar.

 

Med sitt varma tal om statlig spritproduktion punkterade Juholt själv sitt mål om att bekämpa barnfattigdomen. För här visade han, att en vinstdrivande stat är viktigare än vad den får sina kronor från. Men staten ska inte tjäna pengar på att tillverka sprit. Här går också den tydliga skiljelinjen mellan Socialdemokraterna och Kristdemokraterna. Staten kan göra mycket men den är inte och ska inte vara allt.