Bokslutet visar att omsättningen ökade med 5 procent till 204 miljoner kronor år 2012. Vinsten fyrdubblades till 10 miljoner kronor. Personalstyrkan låg stabilt på runt 80 anställda. En fint litet medelsstort företag, kan tyckas. Men nej då, det handlar om fackförbundet Lärarnas Riksförbund.
 
En omsättning på 525 miljoner och hoppsan en fastighet för 390 miljoner kronor som såldes. 272 anställda. En byggkoncern i vardande? Nej, det är bara några nyckeltal för Lärarförbundet.
 
Den svenska skolan debatteras kanske mer än någonsin. Den lär bli en valfråga. I Finland diskuteras inte skolan. Den tillåts inte på samma sätt att vara ett föremål för politikernas påfund. Den finska skolan hyllas i Sverige. En förebild.
 
Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet anställer tillsammans 350 personer och uppåt 730 miljoner kronor. Det kan jämföras med den finska organisationen med motsvarande uppdrag, OAJ. Den har 120 anställda och omsätter 400 miljoner kronor.
 
Ja, det stämmer att Finland har 5,3 miljoner innevånare och Sverige 9,5. Matematiken visar att framgångarna i den finska skolan i vart fall inte beror på att deras lärarförbund har större muskler än de svenska. Snarare något mindre.
 
Sveriges två organisationer visavi Finlands enda lärarförbund väcker frågor:
 
* Hur påverkar det arbetsron för skolan när två lärarförbund konkurrerar om medlemmar och uppmärksamheten bland medier och politiker?
* Hur mycket jobbar organisationerna för att profilera sig visavi konkurrenten istället för att jobba för lärarnas bästa?
* Hur stor del av den politiska striden kring skolan är underblåst av de två lärarförbundens konkurrerande opinionsbildning?
 
Svaret kanske vi har: Lärarnas status, arbetsmiljö och löner är sämre i Sverige än i Finland. Det är knappast ett gott betyg åt de svenska lärarförbunden.
 
Skolan debatteras ur alla upptänkliga aspekter. Men de två konkurrerande lärarförbundens roll är det tyst om. Svenska politiker är sannolikt rädda att stöta sig med något av de mäktiga förbunden. Det skulle se för jäkligt ut för en politiker som tar öppen strid mot de i dag så omhuldade, men ännu ganska lågt avlönande lärarna. Då blir det slut på gulligull med förbundets ordförande i tv-soffan eller i paneldebatten i Almedalen. Då framstår inte partiet som någon vän av skolan. Bättre då att inte störa de två lärarförbundens affärer och koncernbyggen.
 
Fast det skulle vara väsentligt att få svaret på frågan varför dessa så tungt bemannande och ekonomiskt bestyckade fackförbunden efter alla dessa år inte lyckats skapat ett bättre liv för sina medlemmar. Läkarförbundet kan ju. Kanske kan en debatt om lärarförbundens roller rentav leda fram till bättre förutsättningar för skolan och lärarna.
 
Rolf van den Brink, ansvarig utgivare, Dagens Opinion