Tidningen Dagen skrev häromdagen en ledare som var rubricerad ‘Mediernas roll kommer aldrig kunna ersättas av kommunikatörer’ på temat att det är svårt för massmedia att rekrytera nya medarbetare, och att allt fler journalister går över till kommunikatörsyrket. Det finns en lång tradition inom journalistkåren att se motsättningar mellan journalister och kommunikatörer, och det går ofelbart inte lång tid mellan ‘avslöjanden’ om hur många kommunikatörer de olika kommunerna har anställda inom verksamheterna. Jag vill vrida på narrativet och hävda att kommunikatörens roll aldrig kan ersättas av journalister. Många är de av oss på kommunikationsavdelningar i landet som försökt få media att skriva om trafikomläggningar, bibliotekstider, nya inloggningsförfaranden eller kulturevenemang, och mötts av ‘Det finns inget nyhetsvärde i det där’. Nej, det är en stor mängd samhällsviktig information, och för all del icke livsnödvändig information som reklam, politiska utspel med mera, som inte har journalistiskt nyhetsvärde (Även jag har en journalistutbildning i bagaget). Likväl ska människor informeras om hur du stoppar tops i näsan, loggar in på barnens skolportal, söker bygglov eller ta del av någon ny produkts förträfflighet. Någon ska berätta om det som inte platsar på nyhetsplats, som inte är ett avslöjande, granskande eller världshändelse. Det finns ingen motsättning mellan journalistkåren och kommunikatörer. Att det finns människor i båda yrkena som emellanåt vill beskriva sakernas tillstånd på olika sätt är inte konstigt i en demokrati, det är snarare en förutsättning att ingen, inte journalister heller, kan stå oemotsagda i det man uttryckt i ett nyhetsinslag eller kommuniké. Mitt förslag är att journalistkåren, om man nu verkligen vill minska fanflykten från redaktionerna till förmån för kommunikatörer, fokuserar på att förbättra arbetsförhållanden inom de egna arbetsgivarleden. Få branscher är så behäftade med tillfälliga och osäkra anställningsförhållanden som journalisternas. Få branscher ventilerar arbetsmiljöproblem för öppen ridå (Hej Bulletin) eller märkliga uppsägningsärenden som minner om oseriösa skumraskbolag snarare än etablerade anrika företag med lång erfarenhet som arbetsgivare (Hej Expressen och Frida Sundkvists behandling). Som Jesus menade med sin bjälke-i-ögat-analogi, så är det ibland bra att se inåt och att arbeta med sina egna tillkortakommanden innan man lägger skuld på andra. För att parafrasera min egen rubrik; Journalister kommer inte bli kommunikatörer om de får vettig ersättning. Och kommunikatörer strävar inte efter att ersätta journalister. Båda yrkeskategorierna behövs.

Stefan Lundin, kommunikationschef på Geely