Spelbranschen har ett stort ansvar för att hantera problem som rör osunt spelande. Vi som operatörer behöver vara pådrivande i att motverka spelberoende och hjälpa dem som har ett riskbeteende.

Mycket har också hänt det senaste decenniet. Sedan 2019 är den svenska marknaden reglerad via licenssystemet och de flesta speloperatörer har gjort kraftiga ansträngningar för att leva upp till den reglerade omsorgsplikten av sina kunder.

De senaste årens förbättringar har kunnat bli verklighet genom granskning av historiska mönster som präglat spelbranschen. Det kommer även framgent vara viktigt att media, forskare, och utomstående experter ifrågasätter och granskar spelbranschen och dess aktörer för att fortsatt driva på utvecklingen mot en långsiktigt hållbar spelmarknad.

Men här aktualiseras också ett återkommande problem i diskussionen om spelmissbruk och spelbolagens agerande. I regel utgår bildsättningen från en ensidig återgivning av uppfattningar hos enskilda kritiker med egna agendor. Den i grunden positiva utvecklingen på den licensierade spelmarknaden skyms av ett onyanserat narrativ mellan onda och goda krafter där det uppenbarligen saknas insikt om pågående insatser och sakers faktiska tillstånd.

Samtidigt som licenserade bolag som försöker ta ansvar för en hållbar utveckling avfärdas utan omsvep, tillåts olicensierade bolag härja fritt. I färsk statistik från öppenvårdsbehandlingen Spelfriheten framkommer det att 9 av 10 hjälpsökande är spärrade på spelpaus.se och därmed spelar hos olicensierade operatörer. Att de mest utsatta hamnar i händerna på dessa aktörer, som inte har någon ambition om att efterleva svenska regleringar eller dess föreskrifter om bonussystem och omsorgsplikt, kan inte ses som något annat än ett stort misslyckande.

Det kan tyckas självklart att en sådan central del av problemet bör stå i debattens centrum, men alltför ofta förbises denna trend när spelmarknadens utveckling diskuteras. Den här typen av snedfördelning av fokus har kommit att bli symptomatiskt för diskussionen kring hållbart spelande. Den direkta konsekvensen blir att debatten förs utifrån fel premisser. Missvisande påståenden utan substans driver berättelsen och grundlös kritik får stå oemotsagd.

Men den största skadan sker i nästa led, när effekterna av en snedvriden verklighetsbild tar sig uttryck. För en skev debatt resulterar ytterst i att fokus tas från viktiga frågor som att skapa en attraktiv reglerad marknad, få alla aktörer att ha licens och skapa förutsättningar för att kunna dela information med myndigheter. Det gagnar ingen, i synnerhet inte de mest utsatta individer som spelbranschens starkaste kritiker påstår sig värna.

De som är uppriktigt intresserade av att främja en hållbar spelmarknad bör uppmuntra en saklig och öppen diskussion som bidrar till ett stärkt samarbete och ökad transparens. Därför redovisar Kindred sedan ett år tillbaka, som första spelbolag i världen, alla intäkter från osunt spelande. Mätningen bygger på vedertagna beteendevetenskapliga indikatorer (DSM-5) från internationell forskning men – och det här är värt att betonas igen – vi välkomnar extern granskning av vår metodik. Av den anledningen har vi också bjudit in forskare att syna oss och hur vi arbetar med spelansvar.

Vi är ödmjuka inför att vi har mycket kvar att göra på resan mot en hållbar spelmarknad. Den insikten går djupt i vår organisation och manifesteras i vårt arbete med ökad transparens och extern granskning av våra metoder. Vi är därtill fast beslutna om att eliminera osunt spelande inom koncernen till 2023 och hoppas att alla delar den ambitionen. Granskningen av oss i branschen, och den diskussion den ger upphov till, kommer fortsatt vara viktiga beståndsdelar för att nå dit. Men det förutsätter en faktabaserad och nykter diskussion. Likaså är det konstruktiva samtalet avgörande för att vi ska kunna stävja de olicensierade aktörernas framfart och stärka skyddet för dem som behöver det som mest.

Henrik Tjärnström, vd för Kindred Group