Vår kungliga huvudstad vilar vitt som vore det dagen efter av en av avdelningens klubbkvällar. Vi jobbar på i lätt bunkersskadat blekfett tillstånd. Det är inte så att det är Barack Obamas glansfulla besök som försatt oss i detta tillstånd av temporär meningslöshet. Det är snarare så att vi inte riktigt kan smälta gårdagens framträdande av Bonniers koncernchef Jonas Bonnier på den av familjekoncernens årliga arrangerade chefskonferens The Grid.

 

Då det sedan i våras är känt att Jonas Bonnier lämnar sin tjänst hade vi förväntat oss en något låg profil som anstår en kapten lämnande skeppet. Men icke så, Jonas Bonnier hade hyrt säkerligen prisvärda Abba-museet och vem framförde ett flertal Abba-låtar på scen tillsammans med väl valda medarbetare inför flera hundra förundrade påläggskalvar från Bonnierkoncernen. Jonas Bonnier själv förstås.

 

Detta förvånade oss på avdelningen mycket och är något vi inte kunnat släppa tankarna på trots att vi har idag har sett hur Ulrica Messing under applådåskor drog sin analys av de politiska ungdomsförbunden på Prime och trots att Erik Ullenhag åt en gåtfull bricklunch med plastad sallad på inte så heta Locando i City.

 

Till slut förstod vi att reda ut hur det sammanhänger. Jonas Bonnier lämnar koncernen för att bli rockstjärna och det stämmer väl med andra informationer vi tagit del av att han är i färd med att spela in ett påkostat album med producenten Leif Käck i Roxy Studios.

 

För att parafrasera Magnus Uggla-kvädet Jona…förlåt Johnny Rocker: 

Och du kämpa mot ett system, och lämnade plugget och blev en bohem 
Men du fann din egen väg, rocken kom, och du fixa ett kneg 
Och du sjöng för mig Jonas boy