På väg hem kliver jag igenom en smärre demonstration i Humlegården i Stockholm. Jag vet inte vem eller vad eller varför men det verkar intressant. Ett tjugotal unga har samlats kring Carl von Linnés staty. Runt Blomsterkungen, som han kallas allt oftare, sitter på sockeln fyra kvinnostatyer symboliserande botaniken, zoologin, medicinen och mineralogin. Demonstranterna har masker liksom en av kvinnostatyerna som har fått uppdraget att hålla en gruppens grön-svarta fana. Marken uppluckrad av dagens regn till en mojito spetsad med multnande löv. Det hörs en tunn flickröst: "Jag blir rädd för hur världen utvecklas". Onekligen finns olika saker som skrämmer en stjärnlös novemberkväll. Hon får applåder i dova handskar. Det är vindstilla. Bloggstormen har lagt sig.

Jag kliver in bland Anonymous, tar två bilder med blixt, går därifrån. Det går snabbt. Ingen reagerar.
Jag tänker på bilderna jag tog vid statyn i somras, när barnen lekte.
Då kom en dagisfröken fram och förkunnade att det var
förbjudet att fotografera barnen. Ännu mer på väg
hem tänkte jag på om vad som hade hänt
om Sverigedemokraterna hade
samlats. Hade någon av
deras säkerhetsfolk
ingripit? Hur länge
till går det att ta
den bild som
lagen säger
att alla
faktiskt
får
ta?  

Rolf van den Brink, ansvarig utgivare för Dagens Opinion