Rapporten heter ”Skattenytta i miljösatsningar?”. Författare är Christian Sandström, biträdande professor vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping och forskare på Ratio.

Han listar flera projekt där ”skattemiljarder har gått till misslyckade ’gröna’ projekt”.

* ”etanolbilsmarknaden där starkt subventionerad etanol lyfte ett projekt med begränsad och etiskt tvivelaktig miljönytta byggd på en undermålig teknik”.

* ”etanolproduktion från cellulosa där miljarder pumpades in i det kommunala bolaget Sekab trots att tekniken inte fungerade”

* ”biogas från skogsråvaror där offentliga finansiärer öste pengar över det ’världsledande’ företaget Gobigas som i frånvaro av såväl teknisk, ekonomisk som miljömässig utvecklingsförmåga drog på sig miljardskulder”

Bubblorna uppstår, anser Christian Sandström, av flera skäl:

* ”Politiker vill snabbt nå förändring och beslut hastas fram”.

* ”Makthavarna vill satsa på en viss typ av teknik”.

* ”Hos myndigheterna finns stora summor att ansöka om i bidrag och stöd”.

* ”En kultur växer fram kring ”grönt”, och kritiker får svårt att höras”.

* ”Det råder brist på insyn och kontroll i projekt som fått skattepengar”.

* ”Miljöfrågornas dignitet innebär emellanåt att det blir svårt att fatta rationella beslut”.

* ”Att ställa kritiska frågor är förknippat med stora sociala kostnader, dissidenter kan avfärdas med smädesord som ’klimatförnekare’”. När ”den enskilde individen har så mycket att förlora på att avvika skapas en konsensuskultur”.

* ”Inte sällan har initiativen skapats i ett bolag som i sin tur ägs av ett flertal olika kommunala bolag, som i sin tur ska styras och kontrolleras av politiker. Politikerna har isin tur begränsad kunskap om verksamheten. De äger inte det som ska kontrolleras”.

* ”Hos ingenjörskollektivet kan det finnas drag av fåfänga och så kallade ”Not Invented Here” syndrom, som innebär att tekniker ibland vägrar ta till sig andras teknik och hellre uppfinner hjulet själva”.