DEBATT. Oavsett när och hur Donald Trump lämnar Vita huset kommer han att bli ihågkommen, inte bara för det kaos han skapat, utan också för sin kommunikativa förmåga. Politikern Trump hade inte varit möjlig utan sociala medier, skriver Jonas Hellman, chef för Primes public affairs-erbjudande.

Prime har en lång tradition av att i samband med amerikanska val anordna kundresor för att på plats följa debatten, möta intressentgrupper och fånga stämningen. Valrörelsens slutspurt brukar vi tillbringa i en ”swing state” för att få möjlighet att se kandidaterna inför valdagen. Senaste mellanvalet, 2018, gjorde vi en sådan resa till Florida. Vid presidentvalet 2016 åkte vi till Ohio och deltog i kampanjmöten med både Donald Trump och Hillary Clinton. I år var vår plan att besöka Pennsylvania, men Covid-19 kom emellan och vi tvingades ställa in.

Det känns förstås som en förlust att inte vara på plats. Även om Donald Trumps kampanjmöten är flitigt skildrade i media ger det värdefulla insikter att utan filter prata med hans supportrar och detsamma gäller förstås för Demokraternas supportrar. Ett av de bestående intrycken från Primes kundresa 2016 var den entusiasm Trump väcker hos sina anhängare. Hillary Clintons framträdande i Cleveland var perfekt regisserat, med basketstjärnan LeBron James som extra dragplåster, men entusiasmen kändes inte lika starkt och äkta.

Självklart trodde vi att Clinton skulle vinna, främst för att opinionsmätningarna pekade i den riktningen men också för att republikaner som vi träffade räknade med en valförlust. Inför tisdagens val är opinionsläget ungefär detsamma som förra gången – en seger för Trump verkar osannolik. Men även om huvudscenariot är att Joe Biden vinner är det ännu för tidigt att räkna ut Donald Trump.

Syftet med våra kundresor är att öka insikterna om den politiska utvecklingen i USA men också att studera kommunikation och kampanjmetoder. Oavsett när och hur Donald Trump avgår finns det skäl att reflektera över hans oväntade politiska framgång. I efterhand lär han bli ihågkommen inte enbart för det kaos han skapat, utan också för sin kommunikativa förmåga.

Flera av USA:s stora presidenter har blivit framgångsrika för att de bemästrat en ny kommunikationsteknik. I fallet Abraham Lincoln handlar det om det skrivna talet. Lincoln insåg att han talade inte bara för den publik som stod framför honom, utan att hans tal också trycktes och spreds via tidningar. Han ägnade därför stor energi åt att författa välformulerade tal som gjorde sig väl när de lästes i skrift.

Franklin D Roosevelt är känd för sina radiotal, där han direkt kommunicerade med amerikanska folket, som kunde höra hans röst. John F Kennedy och Ronald Reagan behärskade televisionen och gjorde sig bra i bild.

När Barack Obama vann presidentvalet 2008 anordnade Prime ett eftervalsseminarium på temat ”The First Tech President”. En förklaring till Obamas valseger var att han lyckades mobilisera supportrar via bland annat e-post och SMS. Hans kampanj finansierades i stor utsträckning av digitala mikrodonationer, ett tidigare okänt fenomen.

Obama må ha varit först, men Trump har tagit användandet av sociala medier till en helt annan nivå. Den sittande presidenten är som klippt och skuren för Twitter och det debattklimat som råder i denna kanal. Han är förenklande och hånar gärna sina motståndare. De nya kanalerna gör att han kan kringgå de traditionella medierna, som instinktivt förfasas över honom – bland annat för att han inte följer deras spelregler. För Trump spelar det ingen roll vad New York Times hävdar är sant, han har sin egen världsbild som han lyckas sprida med förbluffande framgång.

Donald Trump stakar inte ut några vackra visioner och han håller inga tal om att ena nationen. Med traditionella mått är han ingen bra talare – absolut inte jämförbar med giganter som Winston Churchill och Martin Luther King.  Hans tal är ett sammelsurium av soundbites, som upprepas tillsynes spontant och ostrukturerat. Men de uttryck han använder är lätta att komma ihåg – de sätter sig. Som de elaka öknamn han systematiskt ger till sina politiska motståndare – Sleepy Joe Biden, Crooked Hillary, Low Energy Jeb (om Jeb Bush) och Little Marco (om Marco Rubio), för att bara ta några exempel. Han talar i enkla bilder – som att det ska byggas en mur mot Mexiko (ett vallöfte som förvisso inte har infriats).

Många av Trumps väljare håller med om att han beter sig burdust, men de förlåter honom – eftersom han står upp mot etablissemanget, som de gärna vill ge en knäpp på näsan. ”He is a jerk, but he is our jerk”, som en amerikansk frikyrkopastor sa i Gomorron Världen igår.

Andra kommer följa i Trumps fotspår

Donald Trump har för evigt förändrat det politiska samtalet. I många avseenden till det sämre, men det är något som vi alla behöver förhålla oss till. Han är en unik kommunikatör och en naturbegåvning som är omöjlig att kopiera rakt av. Självklart kommer andra att följa i hans fotspår, både i Republikanerna och i andra politiska rörelser.

Jonas Hellman, chef för public affairs, Prime