Den gamla hederliga NGOn – Non Governmental Organisation – var lätt att läsa av. Dess metodiskt och långsiktigt arbetande kämpar drivna av medfödda ideal och grundmurad övertygelse, var inte svåra att förutspå. Man kunde räkna ut vad som skulle komma härnäst i form av protester och upprop.
Tiden med de förutsägbara aktivisterna är tyvärr förbi. @NGO är här. Nu organiseras en proteströrelse på en timme på Facebook och går från ord till handling över en natt. En @NGO är ofta spontan och oberäknelig, men agerar alltid utan gränser när det gäller snabbhet och räckvidd. Den arabiska våren och kravallerna i Londonförorterna är de mer extrema exemplen på detta. Snabbt organiserades helt nya proteströrelser med ett klart syfte: Störta diktatorn eller protestera mot polisen. Att dopa sin fråga med de sociala mediernas möjligheter gör att tiden från idé till att få ut folket på gatorna minimeras. ”From tweet to street” går på nolltid.
Men enbart snabbhet och räckvidd är inte de enda kännetecknen för @NGO:s. Spontanitet och känslor är lika viktiga. Hittills har fakta och information inte spelat någon större roll utan magkänslan får ta över när det gäller att störta en diktator som förtryckt sitt folk i decennier. Intet ont i det. Men i förlängningen bådar det inte gott. För vad händer när en @NGO bildas för att protestera mot ett företag? När känslorna styr och plötsligt hundratals människor står högljutt skanderande utanför företagets huvudkontor?
Företagets krisberedskap handlar om att inte låta det gå så här långt. Med tre enkla och givna förhållningssätt undviker man nästan helt och hållet att utsätta sig för att få en @NGO på halsen. För det första: Uppträd som ett hyggligt företag. Gör det som är rätt och agera som en god samhällsmedborgare. För det andra: Lyssna på din omvärld, speciellt i de social medierna, och analysera kontinuerligt vad som är på gång. För det tredje: Förbered dig med scenarioplanering. Tänk dig in i hur en @NGO skulle tänka om ditt företag och vad man skulle göra för att protestera.
En vanlig missuppfattning är att krisarbete handlar om att hantera en uppkommen kris. Men den som arbetar medvetet med krisprocessen börjar långt innan med en analys och reducering av risker. Och har man gjort sin hemläxa på risksidan minskar sannolikheten för att råka ut för en kris, likväl som storleken på den skada som uppkommer av en kris.
Den första vågens självutnämnda profeter inom sociala medierna tycks ha velat få oss att tro att med de sociala medierna är allt ställt på ända. Och att de vedertagna principerna för kommunikation inte längre gäller. Med den inställningen är det lätt att bli rädd för eller rent utav skärrad inför @NGO. Men inget kan vara mer fel. Den som har en pragmatisk syn på sociala medier, som är systematisk och rationell och som analyserar och reducerar sina risker långt innan krisen är ett faktum, kan sova rätt gott om natten. Men den som inte har kontroll sover däremot troligen lite oroligt.
Theo Martins, partner, K-Street Advisors