Andelen osäkra väljare är dubbelt så hög som den var vid denna tidpunkt inför valet 2010, enligt Demoskop . Väljarna tycks alltså inte särskilt entusiastiska över vad som erbjuds. Som konsumenter tvekar de över varan. Mer än tidigare.
Den stora andelen osäkra väjare kan ha att göra med att göra att partierna driver snarlik politik för att göra sig allt mer valbara. En annan orsak kan vara arvet efter moderaternas tidigare strateg Per Schlingmann. Han kom. Han vann val. Och han höjde hygienfaktorn för alla partier.

Inför valet 2010 pratade jag med vänsterpartisten Aron Etzler, då chefredaktör för Flamman. Han verkade smått chockade över det opinionstryck borgerligheten hade lyckats bygga upp till valet med hjälp av bland annat Svenskt Näringsliv och Timbro.  Han sörjde inte valförlusten länge utan organiserade enligt Joe Hill sig och studerade sin Schlingmann, något som resulterade i den vältajmade och läsvärda boken Reinfeldteffekten – Hur moderaterna tog över makten i Sverige. Han är i dag partisekreterare för Vänsterpartiet som har 6,5 procent av väljarna jämfört med 3, 8 procent 2010. Om Moderaterna blev arbetarpartiet 2006, blir Vänsterpartiet välfärdspartiet 2014.
 

Per Schlingmann brukade i god tid berätta om kommande kampanjer och strategier för att skapa bilden av en transparent och modern organisation. Partiet var platt, öppet och tillgängligt, bra förutsättningar för att bygga goda relationer med presskåren. När socialdemokraternas valledare Jan Larsson plötsligt kallar till presskonferens redan i december för att avslöja hela valstrategin med målgruppsanalyser och allt, är det uppenbart att även Socialdemokraterna har läst sin Per Schlingmann. Inget ska vara hemligt, säger Jan Larsson, och den hisnande tanken uppstår att partiet kanske inte ens kommer att hyra sin sedvanliga hemliga stabsbunker i första rummet till vänster på Hotell Visby under Almedalsveckan.
Miljöpartiets partisekreterare Anders Wallner, kan verkligen sin Schlingmann. När partiet presenterade sin kommunikationsplan i december 2011, bjöd han till och med in Per Schlingmann för att recensera planen.

Frågan hur Moderaterna ska klara valet utan Per Schlingmann är något överflödig. De andra partierna är i kapp. De har utfört sina förnyelseresor och anammat moderata nyord som "utanförskap" och "arbetslinje". Per Schlingmann hade sannolikt inte kunnat göra någon större skillnad. 
Frågan är snarare vad som är nästa steg. Och vem i Moderaterna som egentligen äger frågan om hur strategin utvecklas? Anders Borg?

Om vi antar att näringslivet ligger före politiken, behöver partierna relatera till några större strömningar:

* Konsumenterna, läs väljarna, tar makten över berättelserna om varumärkena. Den som söker på "utförsäkrade + moderaterna" får närmare 200 000 träffar. Det handlar inte precis om klämmiga hejarop på Alliansen. Konsumenterna, läs väljarna, tar hjälp av varandra för att få och sprida information om produkter och tjänster. Eller översatt till valteknisk partiprosa: Väljarna knackar dörr hos varandra. Det är inte nytt.  Men partiernas digitala strateger lägger ännu mest kraft på att kasta twitterinlägg på varandra.

* Alla pratar csr, (samhällsansvar) och hållbarhet. Kanske inte okomplicerat för politiska partier att leverera på detta, men detta börjar bli en hygienfaktor i klass med jämställdhet. Inte heller partierna lär slippa frågan. Kanske en liten miljöpolicy om partiets resor på Miljöpartiets och Centerpartiets sajter i alla fall?

* Varumärkesstyrka blir allt viktigare när partiernas politiska god blir allt mer triangulerat och likvärdigt. Kan i dag ens de förtroendevalda särskilja kärnvärdena för partiernas varumärken?

* Konsumenterna och därmed väljarna blir mer värderingsstyrda. Partierna måste sannolikt bli tydligare med vilka värderingar de står för i både ord och handling. Det är knappast en slump att Kristna Värdepartiet startar nu.

* Big data, handlar om att kombinera olika datakällor till att skapa smartare och skräddarsydd kommunikation till målgrupperna. Här har sannolikt Socialdemokraterna kommit längst och har historiskt velat fulköra offentliga register mot varandra i jakten på soffliggare som står partiet nära.

* Utbyte av mervärden. Konsumenterna och varumärken byter mervärden med varandra. Google indexerar allas material på internet. Men alla får också söka gratis. Ica vill samla in information om hu konsumenterna shoppar, men lämnar också ut återbäring via kundklubben. Det är nog ingen slump att de två störst partierna har kommit längst här. Socialdemokraterna har historiskt bjudit sina väljare på mervärden genom folkbildning à la ABF. Moderaterna har jobbat hårdast med att lyssna på väljarna, identifiera deras problem och komma med lösningar. Men vilket parti lanserar den första kundklubben och det första klubbkortet? 

 

Rolf van den Brink, ansvarig utgivare, Dagens Opinion