Carl Bildt (m): Janukovytj bär ansvaret

 

"Tillsammans med Polens utrikesminister Radoslaw Sikorski besökte jag i oktober Moldavien, Ukraina och Georgien. Vi ville understryka för både den politiska eliten och allmänna opinionen i dessa länder att EU sätter värde i att länderna närmar sig det övriga Europa. I Kiev mötte vi Ukrainas president Viktor Janukovytj och premiärminister Mykola Azarov.

 

Azarov klargjorde avsikten att underteckna det ambitiösa associeringsavtal som Ukraina och EU hade förhandlat fram. Det sågs som den bästa vägen mot den modernisering av Ukraina som är nödvändig. Azarov gav oss nämligen också en öppen redovisning av den milt uttryckt alarmerande ekonomiska situation som landet befinner sig i.

 

Valet stod mellan stagnation med Ryssland eller modernisering med EU – och Ukraina verkade ha bestämt sig. Och opinionsundersökningar visade på ett stabilt och ökande stöd för detta europeiska vägval.

 

I förra veckan gjorde Kiev så plötsligt en oväntad U-sväng. Den ukrainska regeringen meddelade att den tar en paus i EU-närmandet. Vid Vilniusmötet kommer landet troligen inte att underteckna det framförhandlade avtalet med EU. Därmed kastas Ukraina och landets nästan 45 miljoner invånare in i en djup ekonomisk och politisk osäkerhet.

 

Varför? I samtal med EU-företrädare var den ukrainska ledningen öppen i sina beskrivningar av de brutala ekonomiska påtryckningar som Ryssland har utövat mot landet. Om handel som har minskat med en fjärdedel. Om hot med innebörden att Ukraina i praktiken skulle försättas i konkurs.

 

Ukrainas ekonomiska situation är onekligen mycket svår. Internationella valutafonden har använt ett tydligt språk i sina varningar om tillståndet. Det råder ingen tvekan om att de ryska åtgärderna, om de blev verklighet, skulle kunna förvärra denna situation ytterligare.

 

Det står givetvis alla länder fritt att själva välja sin egen väg. Men lösningen på Ukrainas ekonomiska problem ligger knappast i att söka sig bort från EU, för att orientera sig emot ett alltmer stagnerande Ryssland. Framtiden ligger inte i att vända sig bort från reformer och modernisering.

 

Erfarenheten talar sitt tydliga språk om att närmare integration med EU förankrar reformer och på sikt lyfter länder.

 

När Litauens premiärminister i dag välkomnar sina europeiska kolleger är Litauen en modern och utvecklad demokrati. Snart tio års EU-medlemskap, och processen fram dit, har cementerat demokrati och mänskliga rättigheter i länder som tidigare plågats av diktatur och förtryck.

 

EU är världens största integrerade marknad, och den är förmodligen också den mest moderna. Beräkningar visar att frihandelsavtalen, när alla reformer har genomförts, kan komma att bidra till en total ökad tillväxt på 4-12 procent i partnerländerna. Exporten och importen kommer att öka ännu mer och ländernas handelsbalans väntas bli bättre.

 

Vi har sett det när till exempel Polen kom med i EU 2004. Polens handel med Sverige nästan fördubblades under åren närmast efter anslutningen. Vi har också sett det i Turkiets ekonomiska framsteg, som delvis är ett resultat av närmare ekonomiska band till EU.

 

Det östliga partnerskapet ska möjliggöra för länderna vid EU:s östra gränser att dra nytta av den europeiska integrationen. De avtal som erbjuds Ukraina och är färdigförhandlade med Moldavien och Georgien är de mest långtgående EU har förhandlat med ickekandidatsländer.

 

Orsaken till den ukrainska U-svängen är redan omdiskuterad, inte minst vid stora demonstrationer på Kievs gator de senaste dagarna.

 

Var det bara brutala ryska ekonomiska påtryckningar, eller ovilja från en elit att acceptera den rättsliga och politiska modernisering som följer av avtalet med EU? Vi vet inte. Men i slutänden var det ett beslut av president Viktor Janukovytj. Han bär ansvaret.

 

EU kommer aldrig att stänga dörren för Ukraina eller något av de andra länderna i det östliga partnerskapet. Östliga partnerskapet är, vilket Europeiska rådets Herman Van Rompuy och kommissionens José Manuel Barroso också intygade på denna sida i går, ett samarbete som vi alla har någonting att vinna på. Dessa länders välstånd och stabilitet är avgörande för oss – och för Ryssland. Detta är EU:s och Sveriges drivkrafter för att hjälpa länderna i den europeiska integrationen och moderniseringen. Men vi kan bara göra det om länderna själva är intresserade."