Den matematiska analysen av Annie Lööfs tal visade att hon använde ordet ”oro” frekvent, men till ingen nytta. Annars var det ett statsminister-tal vi hörde och det förlåter en del, analyserar Retorikiskas Camilla Eriksson.
Bort allt vad oro gör bort allt vad hjärtat kväljer … var precis det som hände när vi körde partiledaren Annie Lööfs tal från årets Almedalsvecka genom Stockholm Operations matematiska analysverktyg Discourse Diversity. Att Annie Lööf lade in ordet ”oro” i princip i vartenda avsnitt av talet betyder inte att det dyker upp i den matematiska textanalysen. Och det gör den inte alls. Det betyder att hon inte lyckades koppla oro till de olika teman som talet handlade om. Annie Lööfs syfte med talet verkar ha varit att ställa hårda krav på andra men också att själv agera förebild, visa ledarskap, inte bara i ord, utan i handling.
I strida steg intog hon scenen i oklanderlig kostym på statsmannamässigt manér. Talet framfördes med lika mycket styrka och driv som rösten som förmedlade orden. Lööf har tränat och det märks. Hon har tränat på att låta rösten låta lätt framåtlutad. Hon har tränat på att låta kroppen föra budskapet framåt. Och hon har tränat på att låta orden flöda jämnt. Lööf kan talet så bra att det känns som om hon talar med en ny tydlighet direkt ur hjärtat. Och jag skulle önska att hon lät normalläge vara lugnare och mer resonerande så att hon har utrymme att växla upp för att skapa förstärkning. Som det är nu gör hon tvärtom. Som det är nu rider hon högt och starkt med sparsamma nedhopp till normal samtalsnivå. Det skapar inte resonans. Det skapar inte trovärdighet. Inte i Almedalen och inte i längden.
”Tvivla aldrig på centerpartister. Vi kommer fortsätta vara en liberal reformkraft som visar att ansvar och handlingskraft är det som tar Sverige framåt.”
Ska man visa ledarskap, ska man visa handlingskraft – då måste man leva upp till devisen. Då måste man bära budskapet i formen. Så arbetar vi tillsammans mot en ny tydlighet för att höja förtroendet för våra politiker.
Målet att bli statsminister rättfärdigar det breda anslaget, rättfärdigar de många inriktningarna, rättfärdigar det spretande innehållet. Men det är talskrivarens bedrift att knyta de olika delarna samman som gör att vi fortsätter att nicka, att vi fortsätter låta ämne efter ämne inkluderas i den nya tryggheten.
För det är en grannlaga uppgift att få ihop hatet som spider sig, med yttrandefriheten, med dramatiska omvärldshändelser, med böndernas farhågor, kustbornas problem med algblomning, med oron över utanförskapet, med att inte få något jobb, med att skrämmas av kriminella, med att betala orättvist mer i skatt, med döda valar i havet, med ökande koldioxidutsläpp, med ett grönt tekniksprång, med ett ansvarstagande starkt omdiskuterat Januariavtal, med det centerpartistiska modet, med den liberala handlingskraften, med det politiska samarbetet, med den nödvändiga tydligheten.
Rent argumentatoriskt finns det flera sätt att bygga sin argumentation på enligt den klassiska retoriken. Dels har vi argumentet som byggs av ett påstående + bevis. Lööf använder både citat och konkreta exempel. Det som är mer intressant är när hon nyttjar formen för att bära och bygga budskapet. Som i följande stycke.
”Alla delar av vårt land har bidragit till vårt välstånd, då ska också det välståndet komma alla till del.
För att /…/ vill vi …
Det skulle ge /…/
Det skulle ta bort /…/
Det skulle göra att /…/
Genom att /…/ tas ett viktigt steg bort /…/ mot /…/
Så går vi framåt för att bygga hela Sverige, stad som land, tryggare och mer rättvist.”
Genom att bygga in mönster i språket tas ett viktigt steg bort från ordbajsande och tomma floskler mot ett respektfullt samtal med medborgarna. Att bemöda sig med att skapa ett välformulerat tal må kännas falskt och fel men uppfattas istället som trovärdigt och rätt.
I ovan nämnda exempel har vi dock ett problem. Rent argumentatoriskt saknas en del i argumentationskedjan. Vi tittar närmare på meningen ”Genom att sluta skatteklyftan mellan stad och land tas ett viktigt steg bort från rädsla och oro, mot en ny trygghet.” Bara för att man tillför pengar till en del av befolkningen betyder varken att de kommer att känna mindre rädsla och oro eller att tryggheten kommer att öka. Problemet är att om fler noterar samma sak faller hela stycket.
Oavsett vill jag särskilt framhäva den inledande meningens styrka: ”Alla delar av vårt land har bidragit till vårt välstånd, då ska också det välståndet komma alla till del.” Den vanligaste motsatsfiguren antimetabole (där man repeterar ord från en föregående sats fast i omvänd ordning) gör inte bara frasen minnesvärd utan bygger även en stark helhetskänsla som i större utsträckning får folk att säga ja till din uppmaning.
Om vi lämnar språkliga mönster och övergår till språkliga bilder i centerpartiledarens tal noterar jag följande:
”Rädslan för att misslyckas, för att bli lämnad ensam kvar i utanförskap, den äter sig in i människor, i familjer, i samhällen.”
Utöver att meningen är överfylld med starka, associationsväckande, betydelsebärande ord (kursiverade) bjuder den på en av få troper (bilder): äter sig in.
Ska en metafor användas, ska bilden tala till fler sinnen än vad enbart ord gör, då måste den vara nyskapande. Då måste metaforer skapa nya intresseväckande, fascinerande associationer. Så går vi tillsammans framåt för att skapa mer engagemang för politik i vårt samhälle.
En annan spännande och föga använd trop är liknelsen.
”Som stör sig på du är en del av en annan demografisk bild av Sverige än den som finns på Carl Larssons målningar.” Och ”Ett globalt projekt i samma storlek och omvälvande förändring som månlandningen var 1969”.
Liknelserna använder det kända för att skapa acceptans till det nya. Mina vänner, ska vi bygga en förtroendeingivande, ansvarstagande politik som skapar engagemang hos alla, då behöver vi närma oss, inte fjärma oss. Och assonanserna i talet jobbar på samma sätt för att verka inkluderande och statusöverförande.
Ska Lööf bygga sitt ledarskap
Ska Lööf bygga trovärdighet för Januariavtalet.
Då behöver hon sluta med att infiltrera alla ämnen med oro och rädsla.
Då behöver hon visa på den positiva förändring som Centerpartiet står för.
Då behöver hon fortsätta med den nya välformulerade tydligheten.
Så går vi tillsammans framåt för att skapa mer engagemang för politik i vårt samhälle.
För mindre än så är inte er uppgift. Tydligare än så är inte er plikt.
…analyserar Camilla Eriksson, Retorikiska
Camilla.eriksson@retorikiska.se
Dela inlägg
Utvalda kategorier
Rolf van den Brink
DO JOBB
Inga lediga jobbannonser.