DEBATT: Åtgärderna som behövs för att vi ska slippa utvecklingen från 30-talet

DEBATT. ”Det behövs ett större stimulanspaket som skapar långsiktig nytta, genom investeringar i kompetens och infrastruktur nu när stora delar av näringslivet stänger nu ned. Framtidsinriktade investeringar som gör Sverige starkare på sikt samtidigt som de i närtid stimulerar ekonomin och skapar arbetstillfällen”, skriver Carl Melin, forskningsledare på TCOs tankesmedjan Futurion, i en debattartikel. Här presenterar han en rad åtgärder som bör genomföras.

De politiska beslut som fattas nu kommer att påverka Sveriges utveckling under decennier framöver. Om vi inte hanterar de ekonomiska konsekvenserna av coronaviruset riskerar vi en utveckling som på sikt kan leda till att dagens politiska institutioner faller sönder med stora konflikter som följd. Rätt hanterat kan dock det som sker nu i stället stärka sammanhållningen och framtidstron. Men det kräver politiker som vågar satsa.

Stora delar av näringslivet stänger nu ned. Efterfrågefallet ser ut att bli det största sedan 1920-talet. Det som främst skiljer från den tiden är den större andelen offentlig konsumtion och ekonomiska skyddsnät, exempelvis arbetslöshets- och sjukförsäkringen. På kort sikt beror också efterfrågefallet i hög grad på att vi låter bli att använda våra pengar; vi ställer in resor och skjuter upp inköp. Det har förekommit förslag om att ge alla svenskar extra pengar från staten – ibland kallat helikopterpengar – men det skulle förmodligen ha en mycket begränsad effekt på efterfrågan.

Men om den kortsiktiga krisen leder till konkurser och uppsägningar kommer ökad arbetslöshet att leda till en ytterligare sänkt efterfrågan. En stor ekonomisk nedgång kommer att göra att leda till stora värdeminskningar på bostäder och hushållens bostadslån blir då ansträngande. De som förlorar sina jobb riskerar att tvingas sälja sina bostäder och få mindre betalt än vad dessa är belånade för. Den ekonomiska nedgången leder då till en finanskris när hushåll och företag tvingas ställa in sina lånebetalningar till bankerna. När bankernas risk ökar kommer de även att tvingas höja räntorna vilket förvärrar krisen. Mycket av 90-talskrisen handlade om detta. En ekonomisk nedgång som leder till en finanskris som i sin tur accelererar den ekonomiska nedgången.

Den nedgång vi ser nu kan bli mycket allvarligare än 90-talets. Dagens situation påminner om kraschen i slutet av 20-talet som ledde till en djup och utdragen depression. Stora grupper förlorade allt de ägde med desperation som följd. Så långt kommer det troligen inte att gå, men de sociala och politiska konsekvenserna riskerar att bli betydande.

Historien visar att denna typ av ekonomiska kriser slår hårt mot demokratin och det politiska systemet. Min rapport ”Populismens verkliga orsaker” (2018) visar att det finns ett samband mellan å ena sidan oro kring jobb och ekonomi och å andra sidan stödet för olika auktoritära och populistiska rörelser. Stödet för sådana partier ökar enligt en tysk studie vid en finanskris med ungefär 30 procent. Fel hanterat hotar därför en kommande depression våra demokratiska institutioner. Sirus Dehdari har studerat effekterna av finanskrisen i Sverige och konstaterade att för vart tredje person som varslades om uppsägning ökade stödet för Sverigedemokraterna med en röst.

Men det är inte ödesbestämt. Utvecklingen under 1930-talet visar att det hade stor betydelse vilken politisk inriktning som de olika länderna väljer. Vi kan exempelvis titta på det som skedde i Sverige och USA.

I Sverige inleddes byggandet av det som sedan kallades Folkhemmet, ett samhälle som höll ihop och där vi hjälpte varandra. USA valde också en liknande utveckling under ledning av president Franklin D Roosevelt. I både Sverige och USA användes stora offentliga investeringar för att få fart på ekonomin.  Människor fick betalt, en trygg sysselsättning och återfick framtidstron. Denna typ av ekonomisk politik kallas ofta för keynesianism. Offentliga investeringar och konsumtion ökar efterfrågan i ekonomin vilket i sin tur även ökar den privata efterfrågan.

Det intressanta är att det som räddade ekonomin också stärkte demokratin. Sammanhållningen i samhället och det demokratiska deltagandet ökade. Under det tidiga 30-talet fanns starka totalitära rörelser i både Sverige och USA. Men de växte sig inte starka. Den ekonomiska politiken är inte den enda förklaringen till varför länder utvecklades olika, men det var en viktig faktor.

För att hantera nedgången krävs både kortsiktiga och långsiktiga åtgärder. De kortsiktiga handlar om att rädda sunda företag från att slås ut. Därför behövs riktade insatser till krisbranscher. I huvudsak bör insatser ske i form av generösa överbryggningslån och att staten tar en del kostnader. Här har regeringen tagit viktiga initiativ men mer kommer förmodligen att behövas.

Av samma skäl var det nödvändigt att höja taket i arbetslöshetsförsäkringen. Det nuvarande taket på 80 procent av inkomsten upp till 25 000 kr i månaden höjs nu tillfälligt till ungefär 30 000 kr. Taket borde egentligen höjas ytterligare, kanske fördubblas, så att arbetslösa kan behålla sin köpkraft. Eftersom arbetslöshetsförsäkringen är en försäkring inte bara för den enskilde utan även mot lågkonjunkturer borde höjningen göras permanent.

Det behövs även ett större stimulanspaket som skapar långsiktig nytta, genom investeringar i kompetens och infrastruktur. Framtidsinriktade investeringar som gör Sverige starkare på sikt samtidigt som de i närtid stimulerar ekonomin och skapar arbetstillfällen.

Några konkreta exempel på vad som behövs är:

Kunskapslyftet 2.0. Alla över 20 år som saknar utbildning motsvarande ett treårigt gymnasieprogram får läsa in detta med ersättning motsvarande arbetslöshetsförsäkringen. Den högsta arbetslösheten finns hos dem som saknar gymnasieutbildning.

Permitteringsutbildningar. Genom korttidsarbetsreformen kan företag snabbt minska sina personalkostnader utan att de behöva säga upp personal. De arbetstagare som är permitterade bör utbildas. Eftersom målet med permittering är att de anställda ska kunna återgå till sina tidigare arbeten bör utbildningarna vara inriktade på den specifika branschens framtida behov av kompetens, inte minst inom digitalisering.

Yrkeshögskolelyftet. Det finns idag flera bristyrken. Arbetslösa ska med ersättning motsvarande arbetslöshetsförsäkringen kunna läsa upp till två år på yrkeshögskolan.

Akademikerlyftet. Personer med grundläggande högskoleexamen får möjlighet att läsa in ytterligare ett år på högskolan för en magisterexamen. För att göra detta attraktivt för människor i arbetslivet höjs lånedelen i studiemedlen till en nivå motsvarande arbetslöshetsförsäkringen. Även grupper som sjuksköterskor och lärare ska kunna bygga vidare på sina examen.

Olika investeringar blir betydligt billigare för staten i ett läge med hög arbetslöshet eftersom varje nytt jobb minskar kostnaderna för arbetslöshetsersättningen. Höghastighetstågen och andra stora statliga infrastrukturinvesteringar tidigareläggs för att få fart på den konjunkturkänsliga byggindustrin. Bygg elvägar till de tre storstäderna och de större godshamnarna. Bygg snarast ut 5G-nätet i hela landet.

Kommuner och regioner som investerar i bostäder, skolor och annan infrastruktur ges stimulansbidrag på 15 procent på redan beslutade investeringar och 30 procent på investeringar som tidigareläggs. Utöver att öka investeringstakten så frigör det resurser till välfärden.

För att undvika att investeringar försenas förenklas planprocessen under en femårsperiod. Hustyper som är typgodkända i en kommun anses vara godkända i samtliga kommuner vilket underlättar industriell produktion. Bygglov och detaljplaner som överklagats till första instans och som godkänts får inte överklagas igen. Undantag om första instans vill ha vägledning i principiella ärenden.

Dessa åtgärder är inte billiga. Det farligaste just nu är dock att inte göra någonting alls. Om vi inte gör något kommer många företag gå omkull med massarbetslöshet som följd och leda till stora underskott i de offentliga finanserna. Använd därför statens finanser till att stimulera ekonomin genom framtidsinvesteringar i kompetens och infrastruktur. Underskotten får vi i alla fall. På så sätt håller vi igång Sverige och bygger för framtiden.

Carl Melin, forskningsledare på Futurion