Debattinlägget var avsett för Dagens Industri och presenteras här i några utvalda stycken.
"I Sverige har alltså de allra flesta fortsatt jobba trots krisen. Vi ska inte tillbaka till den tid när de som hade svårast att hitta arbete i praktiken drevs ut ur arbetsmarknaden. Det var också en tid då skillnaderna mellan inkomsterna från arbete och inkomster från transfereringar var för små och det lönade sig alltför dåligt att jobba för många låg- och medelinkomsttagare. Arbetslinjen är nu tydlig i svensk politik. Den slår vakt om den svenska välfärden.
De tre rödgröna oppositionspartiernas politik som presenterades för ett par veckor sedan pekar i rakt motsatt riktning. Socialdemokraternas skuggbudget, med sin inriktning på högre skatter och mer transfereringar, försämrar för dem som jobbar.
En genomsnittlig heltidsarbetande person får totalt sett 4 000 kronor mindre varje år. Även Miljöpartiet försämrar för den som arbetar med cirka 4 000 kronor om året. Till detta kommer allt som Vänsterpartiet vill göra. Vad helheten skulle bli går inte att svara på.
Det är ett slags lättsinnets politik som hoppas att gamla problem aldrig kommer tillbaka. Men förslagen läggs i en tid när framför allt de korta sjukskrivningarna nu ökar igen. Från en bit in på 2000-talet har Sverige lyckats bryta den farliga 1990-talstrenden med väldigt långa sjukskrivningar och väldigt många förtidspensioneringar.
Höjda skatter för att finansiera höjda ersättningar kommer att leda till att långtidssjukskrivningarna ökar igen eftersom det blir mindre attraktivt att arbeta. Tar man dessutom bort tidsgränser i sjukförsäkringen är riskbilden mycket stor. Fler kan då fortsätta vara sjukskrivna år efter år utan att någon grundlig utredning av arbetsförmågan görs. Precis som det var före sjukförsäkringsreformen."
….
"Utanförskapet är enligt SCB på de lägsta nivåerna sedan 1990 och har minskat med cirka 200 000 personer sedan 2006. Antalet långtidsarbetslösa har ökat, men vår nuvarande nivå är ändå bland de lägsta av alla jämförbara länder i Europa. Sett till de som är 25 år eller äldre är det bara tre EU-länder – Österrike, Storbritannien och Tyskland – som har lägre arbetslöshet än Sverige.
Samtidigt har antalet sjukskrivna nästan halverats från nivåer på över 300 000 år 2003; antalet förtidspensionärer har minskat med åtminstone 150 000 personer från över 550 000 personer år 2006. Politiken de kommande åren måste tydligt gynna arbete och får inte riskera ett återfall i stort utanförskap.
Arbetslösheten ska pressas ned ytterligare och Sverige ska sträva efter att nå en stabil och låg nivå på sjukfrånvaron. Tillväxt och jobb ska komma fler till del. Goda offentliga finanser och låg skuldsättning ger bra förutsättningar för ambitiös svensk välfärdspolitik.
När oppositionen inte är upptagen med att göra det mindre lönsamt att arbeta och betala skatt, ägnar de sig istället åt att svartmåla Sverige (se till exempel "Sverige är inte så bra som Barack Obama tror", Dagens Industri 4/9). Men svartmålning är ett tveeggat svärd. Det är naturligtvis legitimt att peka på allt som ännu inte är bra nog i Sverige. Det är lika legitimt att stå för olika framtidsvägar på resan.
Men att nästan beskriva Sverige som ett land utan social trygghet, med raserad välfärd, svindlande klyftor och som ett folk utan mänsklig omtänksamhet är inte bara oärligt. Det är dessutom djupt orättvist mot alla dem som varje dag arbetar för att göra livet lite bättre för de svenskar som verkligen lever i social utsatthet. Det är ett djupt oärligt sätt att bedriva politisk debatt på.
Ulf Kristersson, socialförsäkringsminister
Elisabeth Svantesson, arbetsmarknadsminister