Retorikern Camilla Eriksson analyserar statsminister Stefan Löfvens tal till nationen och hittar många stilfigurer och ett smart drag av talskrivaren.
Det är en sammanbiten statsminister som beslutsamt möter det svenska folket. Allvarets timme är slagen och påfrestningarna är stora – inte bara på statsminister Stefan Löfven, utan också på människan Stefan. Kameran visar en annan man, en tagen man.
Jag förstår honom. Hans tal till nationen är bara det tredje i svensk historia. Första gången var 1992. Då hette statsministern Carl Bildt och John Ausonius, mera känd som Lasermannen, hade dödat 11 personer. Andra gången var 2003. Då hette statsministern Göran Persson och Sveriges utrikesminister Anna Lindh var mördad. Nu skriver vi 2020 och 21 svenskar har dött av covid-19.
Avsändaren är otvetydigt vår statsminister, men också Stefan.
Vi ombeds att ta vårt individuella ansvar för det kollektivas skull. Det är tufft nu och det kommer att bli påfrestande men vi gör det tillsammans.
Vi förbereds på att fler ingripande beslut kan komma men vi ska se på det som uppoffringar vi gör som solidariska medmänniskor. Vi informeras om att det är vår plikt att följa myndigheternas råd men uppmanas att vara stolta över just vår roll, våra insatser. Vi påminns flera gånger om att det är varje persons eget ansvar men att läget kan förändras snabbt, med kort varsel och vår individuella frihet kan komma att begränsas ytterligare.
För att alla ska förstå vad budskapet är använder Stefan sitt vardagliga enkla talspråk:
”Personal inom vården, skolan och många, många andra människor med viktiga yrken håller uppe vårt land.”
”Målet med regeringens arbete är att begränsa smittspridningen så inte väldigt många blir svårt sjuka samtidigt.”
Den enkla, vardagliga tonen fungerar samtidigt som markör för att vi kan lita på statsministern. För det är ungefär så här vi tror att han egentligen låter när han pratar med folk.
Några stilfigurer som förstärker budskapet har fått dispens i detta tal.
”Den stunden är nu. Den dagen är här. Den uppgiften gäller alla.”
Samtliga på varandra följande tre meningar är uppbyggda på samma sätt (tretal) vilket gör det lättare för oss att komma ihåg budskapet.
Rent retoriskt innehåller första och andra meningen innehållsmässigt samma budskap. Det gör att den andra är överflödig. Figuren heter tautologi och används ofta för att repetera och påminna om vad som är viktigt för dig att komma ihåg.
Min association till denna del av talet är Emma Watsons (Hermione Granger) fras från sitt tal vid FN som UN Women Ambassador: ”If not me, who? If not now, when?”
”Vi som är vuxna behöver just nu vara vuxna.”
Vuxna i första läget syftar på att ha åldern inne, att vara en mogen människa. I andra läget syftar ordet vuxna istället på att uppföra sig moget. Figuren kalls för zeugma och den används för att binda ihop två olika betydelser av samma ord med var sin bestämning. En zeugma kombinerar den konkreta och den abstrakta betydelsen av verbet. Din hjärna uppfattar den språkliga koden, löser den, känner sig smart – och överför sedan den känslan på avsändaren. Smart tycker jag av Stefan Löfvens talskrivare.
”Ni visar att när det är som tuffast, då är vår sammanhållning som starkast.”
Assonansen, det ljudhärmande, binder ihop betydelsen och skapar undermedveten acceptans för påståendet.
Till sist. Idag har jag mestadels valt att inte göra som jag brukar göra. Idag har jag mestadels valt att inte låta den ton jag uppfattar som avsändares styra tonen på min analys. För idag var det ett annat sorts tal, i ett annat sorts sammanhang, som inte mestadels försökte manipulera dig att säga ja till ett visst partis politik. Idag var statsministerns tal en uppmaning till oss alla att göra vad vi kan för att dämpa, minska, förskjuta smittspridningen av en pandemisk, aggressiv sjukdom.
Men Stefan Löfvens budskap är tydligt: Vår individuella frihet kommer att begränsas, mycket snart, i kollektivets, i det allmännas namn. Är du förberedd?
Camilla Eriksson, Retorikiska
Dela inlägg
Utvalda kategorier
Rolf van den Brink
DO JOBB
Inga lediga jobbannonser.