Just nu går SVTs storsatsning Historien om Sverige på tv och i SVT play. Jag gillar den! Men varför gör jag det? Är det bildkvaliteten? Berättaren? Skådespeleriet?
Kanske gillar jag den lite extra eftersom jag är uppvuxen på västkusten och nu bor i södra Sverige. Mycket av det som hittills tagits upp i programmet kommer från fornlämningar i just dessa områden. Hade jag tyckt lika mycket om den om den bara handlat om Norrland och knappt nämnt mina hemtrakter? Eller skulle jag gilla den som den ser ut om jag själv kom från Norrland?
Kanske inte. Det finns en stark kritik mot att programmen knappt berört Norrland och att man därför inte kan påstå att det här är historien om hela Sverige. Norrlänningar kan känna sig utanför. Det skapar stress, irritation och en viss ilska. Inga av dessa känslor är bra för gemenskapen.
Människor är flockdjur. Vi vill, rent av måste, känna oss som en del av flocken. Våra liv hängde på det i forna tider. Den känslan sitter kvar i oss. Det är samma sak på en arbetsplats. ”Vi i fabriken och de på kontoret” eller ”Vi på logistik och de där säljarna som lovar och lovar”. Eller på en skola, i en förening eller, mer än någon annanstans – mellan fans för olika idrottslag eller än mer mellan politiska partier.
Det finns en poäng med att ha ett starkt avgränsat ”vi”: Det skapar trygghet i gruppen. Vi känner till vad som gäller. Vi kan samarbeta. Vi fyller på med oxytocin som minskar stress och ökar känslan av närhet. Nackdelarna är lika uppenbara: Vi avhumaniserar de andra, alltså vi låtsas att de är mindre värda. Vi ger alla fördelar till vi-gruppen på bekostnad av dem som står utanför, och blir sämre behandlade. Ett exempel som just kommit upp är den svenska kvinna som konverterat till islam, bytt namn till något icke-svenskt och nu inte får komma på en enda jobbintervju. Vi räds det okända. Jag har själv upplevt liknande i mitt liv eftersom mitt namn är så annorlunda jämfört med det vanliga svenska.
För mycket ”vi mot dem” ökar människors irritation, rädsla, ilska och minskar motivationen och samhörigheten. Det sänker produktiviteten, kundnöjdheten och vinsten på arbetsplatser. Vilken god chef vill ha det? Vilken smart arbetsgivare tycker att det är en bra idé?
Tänk om. Välj ett större ”VI” så får ni ett mindre ”dem”. Inkludera fler i ert VI. Säg hellre ”vi i produktionen och våra kamrater på kontoret” – och mena det.
PS: Det finns bara ett enda ”vi och dem”, egentligen. Det är vi som delar på en enda planet och som vill ha långsiktig hållbarhet. Och så de kortsiktiga egoisterna som skiter i det.
Antoni Lacinai, kommunikations- och motivationsexpert
Utvalda kategorier
Rolf van den Brink
DO JOBB
Inga lediga jobbannonser.
