Statskontoret har på uppdrag av regeringen analyserat styrningen och effekterna av myndigheternas digitalisering och kommit fram till att det brister i regeringens styrning av myndigheternas digitalisering. Dessutom brister det i myndigheternas utvärdering av sina digitaliseringsprojekt. Den ansvariga myndigheten Digg vet inte ens hur mycket myndigheterna lägger på digitalisering.

Statskontoret har genomfört en enkät till samtliga myndigheter med fler än tio årsarbetskrafter och intervjuat 21 myndigheter. Hur mycket pengar myndigheterna lägger på digitalisering, verkar ingen ha koll på, i alla fall inte den ansvariga myndigheten Digg:

”Det låter som en spännande rapport från Statskontoret”, berättar Diggs analyschef Magdalena Norlin-Schönfeldt i ett mejl.

Hon berättar vidare:

”Angående kostnader för digitalisering så har vi ingen faktiskt siffra, det närmaste vi har är insamling av it-kostnader för år 2018 år genom den insamling vi genomförde förra året. Det är ingen bra beskrivning av kostnaden för digitalisering och siffrorna är förknippade med stora mätproblem och vi håller just nu på med ett utvecklingsarbete kring hur vi ska följa upp digitala investeringar. Hursomhelst så fick vi en siffra på 18,2 miljarder kronor 2018, eller omkring 8,5 procent av verksamhetskostnaderna, och mer än hälften går till att upprätthålla de system man har idag”.

Statskontoret kommer fram till följande i sin rapport
* I ”princip alla” statliga myndigheter genomför digitala investeringar.

* Det vanligaste skälet tillinvesteringarna är att höja kvaliteten i verksamheten, medan det är ”ovanligare” att minska kostnaderna.

* En majoritet av investeringarna i digitalisering drivs av tvingande faktorer, som uppdrag från regeringen eller ny lagstiftning. Men myndigheterna investerar också i att byta föråldrade it-system. Regeringen skapar också tryck på myndigheterna genom det så kallade produktivitetsavdraget.

* Myndigheterna arbetar ”oftast” strukturerat med digitaliseringen.

* Incitamenten att hämta hem effekter är ”i allmänhet starka”, medan incitamenten att genomföra uppföljningar av effekterna är ”svagare”. Statskontoret skriver att myndigheterna kan se på uppföljning av tvingande investeringar som ”onödiga”, då investeringen ändå måste göras.

*  Digitalisering leder inte självklart till besparingar utan kan tvärtom öka kostnader då driften ta resurser och gamla system kanske måste leva kvar.

* Enligt Statskontoret prioriterar myndigheterna ”ofta” ned nollmätningarna innan utvecklings-projekten sätter igång, vilket innebär att mätpunkter att jämföra med när projektet är klart saknas.

* Myndigheterna har ofta ”svårt eller prioriterar ned” att genomföra uppföljningar av projekten.

* Små myndigheter behöver stöd i arbetet, något som den nyinrättade (år 2018) myndigheten Digg ännu inte ”kunnat leva upp till”.

* Regeringens ”övergripande styrning inom området digitala investeringar ger ingen tydlig bild av hur förvaltningen ska arbeta med digitalisering” och ”innehåller inte heller några mätbara mål som gör det möjligt att följa upp hur området utvecklas”.

* Digg har inte kunnat förmedla en bild över digitaliseringen.

* Regeringen ställer få krav på att myndigheterna ska ”återrapportera nyttor och effekter av digitaliseringsrelaterade uppdrag eller myndigheters digitalisering”.