Inför helgens Miljöparti-kongress har den mest synliga frågan gällt vem partiet ska välja som nytt manligt språkrör när nu Per Bolund lämnar posten efter 4 och ett halvt år. Den öppna språkrörsprocessen har visat på en tydlig skillnad i inriktning mellan kandidaterna och valet har därför i högre grad än vanligt uppfattats som ett strategiskt viktigt val för hela partiet.
Jag menar att språkrörsvalet som strategiskt vägval har blivit kraftigt uppförstorat. När väl språkrören är valda knackar verkligheten på och i verkligheten får inte språkrören välja vilka utmaningar de ställs inför. De kommer därför behöva möta samma utmaning: Miljöpartiets kommunikation resonerar inte bland väljarna. Nog finns det ett starkt stöd för en stark klimat- och miljöpolitik, men Miljöpartiet fortsätter att hantera omställningen som ett högskoleseminarium är det förväntat att väljarna ändå lägger sin röst på något annat parti. Väljarna vill se en klimatpolitik som hjälper dem ställa om och en politik i övrigt som gör deras liv bättre. Den politiken har Miljöpartiet, men klarar inte att kommunicera det.
Ett exempel på misslyckad väljarkontakt är Miljöpartiets förslag om Sverigekortet, ett förslag om att alla, till ett förmånligt pris, ska kunna köpa hela landets kollektivtrafik på ett enda kort. Miljöpartiets företrädare envisas med att kommunicera förslaget just med att det ska gälla i alla län. Det är dock inte många som kuskar landet runt på regionbussar särskilt ofta. Däremot är det säkert många som ser de ökade kostnaderna för sin dagliga pendling som ett stort problem. Sverigekortet är ju faktiskt ett svar på även detta, men det är ändå inte det Miljöpartiet väljer att tala om.
I språkrörsprocessen har frågan om en breddning av politiken eller ett större fokus på klimat varit en stor tvistefråga. Inte heller där kan inte önsketänkande förändra faktum: Människor bryr sig om klimatet, men de bryr sig också om att det smällde en bomb i huset bredvid i vintras. De bryr sig om att den skola deras barn går i ska hålla hög kvalitet. De bryr sig om att stadens bibliotek måste hålla stängt tre dagar i veckan på grund av budgetnedskärningar. Miljöpartiet kan inte gå till val på att kultur, försvar eller sjukvårdspolitiken får hanteras av någon annan. Väljarna kommer lägga sin röst på partier som möter deras problem i vardagen, det kan inte Miljöpartiet ignorera.
Möjligheterna ligger öppna för Miljöpartiet. Sittande regering är uppenbart oförmögen att samla hela regeringsunderlaget för en kraftfull klimatpolitik, men verkar inte heller klara att bidra till en fungerande sjukvård. Klyftan växer också mellan regeringens fokus på repression och väljarnas förväntan på balans mellan ökade straff och ett samhälle som förebygger brott.
Miljöpartiet skulle kunna ta det utrymmet och visa att den gröna politiken är en politik som hjälper människor och företag att ställa om, men samtidigt kan möta väljarnas utmaningar och problem i andra frågor. Oavsett vem som blir språkrör, så kommer uppgiften vara densamma: En politik som resonerar hos vanliga väljare.
Tomas Melin, rådgivare på Geelmuyden Kiese med en bakgrund i Miljöpartiet
Dela inlägg
Utvalda kategorier
Rolf van den Brink
DO JOBB
Inga lediga jobbannonser.