Det är tufft i näringslivet nu. En isande finanskris i Europa, parad med globalt upptrappad konkurrens från länder vars namn ni redan har hört till leda. Lägg därtill snabba strukturförändringar, exempelvis analog till digital, från leverantörsstyrd till konsumentägd och från stationär till mobil. Då inser många att näringslivet inte är stället att vara på. Då är det begripligt att några av de mest inbitna marknadsliberalerna gör som de förespråkar och söker sig till de mest lättförtjänta pengarna. Det är då allt fler lycksökare söker upp den offentliga sektorns oexploaterade gruvor.
 

Micael Bindefeld är inte bara en skicklig pr-konsult och företagare med en byrå som 2011 gjorde en nätt vinst på 11 miljoner kronor på en omsättning på 29. Han har epitet politiker i sitt cv också. I början av 2000-talet när moderaterna satt i opposition i Stockholm vädrade Micael Bindefeld sina åsikter i Expressen och dundrade: ”Socialdemokraternas skattechock har redan förvärrat den depressionsliknande lågkonjunktur som drabbat Stockholm."

 

Och vidare:

"På bara några år har bilden av Stockholm förändrats från modern, framtidsinriktad stad integrerad i världsekonomin till en allt mera inåtblickande bruksort i Europas periferi."
 

Detta liberala brandtal kom en handfull år innan han började jobba med Stiftelsen för strategisk forskning, som förvaltar fonder byggda på skatter från företag. På tre år fakturerade Micael Bindefeld den skattefinansierade stiftelsen 9,3 miljoner kronor och ordnade en fest för 2 miljoner kronor när stiftelsen fyllde 15 år. Allt medan talet om skattechock tystnade. Skattefinansierat is the shit inte bara för Jan Emanuel (s) utan även Micael (m).

 

När konkurrensens tumskruvar dras hårdare varje dag på den fria marknaden, blir skattefinansierade kunder ett intressant alternativ. Skattefinansierade organisationer har intäktskällor som inte är särskilt konkurrensutsatta. Skattebetalarna kan ju liksom inte välja något kinesiskt eller polskt skatteverk som alternativ. Skattefinansierade organisationer kan nu uppvisa det stabilaste kassaflödet som står att finna. Även om skattetrycket har minskat från 48,3 till 44,3 procent sedan 1993, så har skatteintäkterna samtidigt ökat från 973 till 1 552 miljarder kronor, en ökning med nästan 60 procent.

 

Som god börsredaktör från bland annat Veckans Affärer och E24 följer Mats Edman pengaflödet. Det har nu lett honom till ett jobb som chefredaktör för Dagens Samhälle, som via Sveriges Kommuner och landsting (SKL) ägs av kommunerna och landstingen. Tidningen är de facto skattefinansierad via annonsintäkter från företag som säljer till kommuner och landsting, som också står för prenumerationsintäkterna. Nu sitter den numera skattefinansierade forne börsreportern och för hög retorik om vinster i välfärden. Han driver bland annat på DN Debatt stenhårt frågan om att vinster ska vara tillåtna bland företag som levererar välfärd till kommuner och landsting. Dagens Samhälle ska bli en "Dagens Industri för offentliga sektorn" och då är det viktigt för Mats Edman att hålla borta bilden av sig själv som skattefinansierad medlemstidningsredaktör. Frågan är om SKL tycker det är väl använda skattepengar?
 

Mediebranschen är en av branscherna som plågas hårdast av både konjunkturnedgången och strukturförändringar. Dagens Samhälle blomstrar och är ett exempel på hur offentligt finansierade medier rycker fram. Ett annat exempel är Sveriges Radio och SVT, som har offentligt säkrade intäkter och kan producera kvalitetsinnehåll, oavsett konjunkturläge.
 

I förlängningen är det fler än public service som lever på offentliga sektorn. Det är lite hisnande att tänka att Vårdföretagarna, en branschförening inom arbetsgivarorganisationen Almega, till stora delar är skattefinansierad, via avgifter från medlemmar som lever på att leverera till offentliga sektorn. Med skattemedel ska alltså Almega slåss för att skattkistan öppnas för medlemsföretagen. Näringslivet som brukar förfasa sig över myndigheter som utövar marknadsföring med skattemedel, tiger denna gång.
 

Socialdemokrater som Erik Åsbrink, Björn Rosengren och Pär Nuder som går över från en skatteförsörjd tillvaro till näringslivet brukar bli betraktade med misstänksamhet både i de egna och andra leden. När de betraktas som svikare, tycks näringslivskramare som går över till skatteförsörjning mest anses smarta. Fler lär söka sig till de säkra offentliga pengaströmmarna och det kan finnas anledning att fundera på om en del pengar ändå inte luktar mer än andra.