Prideparaden – 15 bilder och 20 frågor

Förutom de givna kungarna som fick gå längst fram i Prideparaden Mark Levengood och Jonas Gardell med hovrådgivaren Magdalena Ribbing, var det kanske politikerna som slogs mest om mediernas och åskådarnas gunst. Språkröret Gustav Fridolin sökte smart nog upp statsminister Stefan Löfven (mp) i god tid före avmarsch och fick då extra spotlight på sig. Regeringen kunde ha gått tillsammans, men regeringspartierna gick i varsin grupp.
 

En av trenderna på Prideparaden är att det gärna får vara gamla lastbilar som kör fram i tågen. Vänsterpartiet hade sportat en knallröd Scania, möjligen rentav en Scania Vabis. Partiledare Jonas Sjöstedt hängde med sitt partifolk och hade för dagen valt något som såg ut som ett rött par Converse.
 

Moderaterna hade ett tåg som lät mer än Socialdemokraternas även om M-tåget innehöll något färre deltagare. Dock gjorde två ljudanläggningar susen. Partiledaren Anna Kinberg Batra såg ut att trivas där hon gick med partisekreterare Tomas Tobé vid sin sida.

Liberalerna hade tonat ner sin insats.

 

Centerpartiet hade samlat sig under grön flagg med EU-parlamentarikern  Fredrick Federley i spetsen.
 

Kristdemokraterna debuterade med en spektakulär gräddvit motorcykel av märket Yamaha Victory följd av en flaggviftande partiledare Ebba Busch Thor som verkade glad och skrattade, kanske hela vägen till valurnorna. Förutom Stefan Löfven, hade Socialdemokraterna toppat laget med bland annat SSUs förbundsordförande Philip Botström, finansborgarrådet Karin Wanngård och socialminister Gabriel Wikström. Efterföljande SSU uppträdde under partiflaggan som för dagen tilläts ha en mängd olika färger. Till och med blå.

Sverigedemokraterna försöker jobba på sin HBTQ-image, men det räckte inte hela vägen fram till en plats i paraden i år. Gruppen Nordisk Ungdom bröt sig in tåget med egen banderoll med budskapet Värna Kärnfamiljen, enligt Expressen.  Politikernas närvaro på Pride är inte helt okontroversiell, eller som det stod på en av banderollerna: Inga politiker mellan våra ben.
 

 

Ett av trendorden för årets Almedalsvecka var ”öppen”. Således framträdde Moderaterna som ”Öppna Moderaterna”.  Lärarnas Riksförbund kampanjade för ett ”öppet klassrum” och Unionen använde sig av Ett öppet arbetsliv. De två fackförbunden var långt ifrån ensamma att delta i Prideparaden. Även Lärarnas Riksförbund, ST, Akademikerförbundet, Vision och Vårdförbundet siktades. Centralorganisationen Saco hade en tydlig närvaro och likaså LO som gick i bräschen för medlemsförbunden varav IF Metall hade en egen orkester medan det var något mer sordin hos Kommunal.  Men var var TCO?
 

Saknades i paraden gjorde näringslivet som i stort representerades av internetoperatören Bahnhof och musiktjänsten Spotify, statliga företag som Vattenfall och Swedavia, samt ett och annat vårdföretag som Attendo, men inget Volvo, Ikea eller Atlas Copco. Inte heller näringslivsorganisationer som Företagarna, Almega eller Svenskt Näringsliv.

 

Kanske är inte näringslivet välkommet? Kanske skyr näringslivet tillställningar som uppfattas som politiserade och utom kontroll. För en Prideparad innehåller så många nischade särintressen, att nog ingen helt säkert kan överblicka vilka åsiktsyttringar som ryms och som deltagarna på sätt och viss skriver under på genom att gå i samma parad. Några näringsidkare som gjorde goda affärer, var romerna som blåste i visselpipor, dansade och visslade i visselpipor och  samlade plastpåsarna fulla av returförpackningar.

 

 

Hur funkar det egentligen? Vem betalar egentligen för deltagandet? När fackförbund och företag deltar i Pride är det den egna plånboken som betalar. Men hur är det med ambulansen som kör fram för fackförbundet Vårdförbundets räkning? Bilen tillhör rimligen arbetsgivaren, som alltså tycks låna ut den till fackförbundet. Är det så självklart?
 

 

Många myndigheter deltog som Kriminalvården och Polisen. Försäkringskassan berättade på sin banderoll att ”Vi har bestämt oss – vi inkluderar alla.”  Det väcker frågor. Ska inte alla myndigheter alltid behandla alla medborgare neutralt? Och är det inte regeringen som fattar beslut om vilka myndigheterna ska ”inkludera”?
 

 

Den största överraskningen var kanske att USAs färska ambassadör i Sverige, Azita Raji, deltog i paraden framförd i en amerikansk cabriolet.
 

Tankarna går även till alla som jobbade under Pride-yran. Hur kändes det egentligen för ”Hasse” att köra lastbilen med ett röjande Mag och tarmförbundet på flaket?