”Oroväckande social ingenjörskonst hos finansmarknadsministern”

Markus Uvell skriver:

För de allra svenska företag (varav över 90% är småföretag) är problemet inte vad de ska göra med sina miljardvinster, utan huruvida de över huvudtaget kommer att kunna finansiera de investeringar och nyrekryteringar de behöver.

Många företag har svårt att få finansiering från banken och den internationellt sett höga kapitalbeskattningen gör att väldigt få har möjlighet att bygga upp ett kapital att investera. Det är inte ovanligt att småföretagare istället tvingas pantsätta allt de äger och har, riskera hela sin familjeekonomi, för att kunna expandera verksamheten. Så ser verkligheten ut för ett vanligt företag en vanlig tisdag, det verkar som att Finansmarknadsministern utgår från ett fåtal mycket stora börsföretag när han tänker på ”företag”.

 Det finns också ett oroväckande drag av social ingenjörskonst i hans resonemang, tanken hur staten kan ”knuffa” (som han formulerar saken) på det privata näringslivets vinster. Som om tiotusentals företagare mest vore en makroekonomisk variabel man kan styra lite som man vill. Vi får inte glömma att förutsättningen för att det alls ska finnas någon finansmarknad för Peter Norman att vara Finansmarknadsminister över är att tiotusentals företagare jobbar hårt och tar stora personliga risker för att utveckla sina företag. De behöver inga förnumstiga råd från regeringen om hur de ska driva sin verksamhet.