”Moderaterna behöver ta tillbaka kontrollen över Svenska Dagbladet”

Att Svenska Dagbladets USA-reporter Malin Ekman lämnade sitt arbete under spektakulära former säger något om tillståndet i svensk media. I sitt avskedsbrev beskriver hon att det inte längre går att arbeta i en miljö som styr och begränsar henne som journalist.

Den efterföljande debatten följer ett känt mönster. Medierna själva bedyrar att de bara följer journalistiska och objektiva principer för nyhetsvärdering. När högerns opinionsbildare för fram exempel på motsatsen, pekar vänsterns i stället på att merparten av tidningarna i Sverige har borgerlig beteckning.

Det är dock ett faktum att svensk media har blivit mer homogen på senare år. Den breda flora av tidningar som en gång fanns har genom teknisk utveckling och av affärsskäl krympt ihop till några få stora mediehus och vår skattefinansierade public service. Det är också genom dessa medier som den nationella politiska bevakningen sker, den som människor tar till sig och värderar sina politiska ställningstaganden utifrån.

Den homogena utvecklingen av svensk media förstärks också av den tuffa arbetsmarknaden som råder för journalister. Villkoren blir allt osäkrare och tidsbegränsade uppdrag där LAS-reglerna rundas är en etablerad anställningsform. Den journalist som vill ha en framtid i branschen gör bäst i att anpassa sig och inte uppfattas som besvärlig. Undvik idéer eller uppslag som riskerar störa den rådande bilden. Det är avgörande för att kunna få nya uppdrag på en annan redaktion.

Medias funktion i en demokrati är att förmedla olika åsikter och perspektiv, vilket i sin tur påverkar samhällsutvecklingen. Att svensk media är så homogen blir i detta avseende ett problem.

För att ta några exempel: I klimatfrågan är det bara fokus på regler och restriktioner, att politikerna ska ta beslut. De möjligheter som innovationer och ny teknik innebär för klimatet lyfts sällan fram. På skolans område är det alltid brist på resurser som anses vara orsaken till problemen. Aldrig läggs ett ansvar på föräldrarna, än mindre på eleverna själva att sköta sig och ta till sig kunskaper. I frågan om brottsligheten i Sverige förs alltid det sociala perspektivet fram. Det behövs mer stöd till unga, medan polisens och rättsväsendets förmåga är helt ovidkommande.

Problemet i dessa exempel är inte att den befintliga rapporteringen skulle vara fel, utan att alla rapporterar på liknande sätt. När högerperspektiven aldrig lyfts fram i någon av de större medierna blir intrycket att media alltid bara gynnar vänsterns agenda.

Här har vi grunden till att högerväljare misstror media. Förutom att det skadar det politiska samtalet blir det ett särskilt bekymmer för Moderaterna – deras perspektiv kommer inte fram.

Genom Aftonbladet har Socialdemokraterna en kanal där deras syn på samhället presenteras. Sverigedemokraterna har också egna mediekanaler, som Riks och Samnytt, där deras väljare får en rapportering de känner igen sig i. Centerpartiet har sina landsortstidningar, där det kanske inte är så mycket ideologi, däremot ett fokus på den egna bygden.

För den borgerliga högern finns inte längre motsvarande upplägg. Svenska Dagbladets ledarsida är förvisso höger, men dess kulturdel är snarast vänster. På motsvarande sätt är det hos andra högerlutande tidningar som Expressen, Göteborgsposten och Dagens Industri. Ledarsidorna blir lite som udda fåglar på i övrigt vänsterdominerade redaktioner.

Ett sätt att bryta utvecklingen är att Moderaterna tar tillbaka kontrollen över Svenska Dagbladet. Det var en gång partiets mediala flaggskepp och det hörde till som moderat att läsa SvD på morgonen. Idag är inte papperstidningen det viktigaste, men varumärket fungerar fortfarande som identitetsmarkör.

Socialdemokraternas relation till Aftonbladet kan här tjäna som modell. Partiet tillsätter cheferna för Ledarredaktionen och kulturredaktionen, det vill säga de sektioner i tidningen som analyserar, kommenterar och bedriver opinionsbildning i samhällsfrågor.

Om Schibsted av något skäl motsätter sig detta får Moderaterna köpa loss tidningen. I värsta fall, om Schibsted inte vill sälja, kan Moderaterna i stället starta upp ”Nya Svenska Dagbladet”, med rekrytering av nuvarande SvD:s ledarsida som grund. Denna skulle då överta SvD:s funktion som högerns mediekanal och sannolikt locka över de kvarvarande prenumeranterna.

Idag finns åtskilliga kvalificerade skribenter till höger och det vore enkelt att bygga upp en ny sådan högertidning. Många av dem finns på Substack och liknande kanaler, dit de är hänvisade när de stora medierna inte erbjuder dem en plattform, just på grund av deras högersympatier.

Det här är en strategiskt avgörande fråga för Moderaterna och även för den sittande regeringen. Om media samfällt gynnar oppositionens agenda så kommer möjligheterna vara små att vinna nästa val. Ett parti som har ambitionen att vara statsbärande kan inte stå utan en mediekanal till väljarna.

Klassiska högerväljare behöver en kanal där deras perspektiv och syn på samhället lyfts fram. Det stärker sympatierna och ger råg i ryggen i politiska diskussioner.

För journalisterna skulle det också bli en positiv förändring. Svenska Dagbladet blir en räddningsplanka för den som, likt Malin Ekman, inte längre står ut.

Daniel Claesson, public affairsrådgivare

Rolf van den Brink

Jobbar främst med nyheter, reportage och foto och leder det redaktionella arbetet, men ägnar också rejält med tid till den löpande driften av företaget. Har jobbat på Dagens Opinion sedan 2009.

rolf@dagensopinion.se

Dela inlägg

Kopiera länk