Annie Lööfs första drag som ny partiordförande att sparka Andreas Carlgren och ersätta honom med Lena Ek är ett utomordentligt klokt val.

 

Det draget kan ge både Centern och Alliansen trovärdighet i miljöfrågor, något som både Andreas Carlgren och Maud Olofsson saknade.

 

Trots att Centern av väljarna inte uppfattas som ett grönt parti kunde Maud Olofsson säga att Centern är det enda miljöparti i Sverige. Inte särkilt trovärdigt uttalande.

 

Så trots att Centern sedan valet 2006 har miljöministerposten äger inte Centern den frågan längre. Centern äger överhuvudtaget inte någon fråga alls.

 

Förra året skrev jag en bok om Maria Wetterstrand. Strax innan Wetterstrand avgick uppfattades hon mer som en expert än som politiker. Som biolog var Maria Wetterstrand påläst och kompetent i miljöfrågor. I kombination med att hon inte gjorde sig till för medierna uppfattades Wetterstrand som medelklassens gröna samvete.

 

Sveriges nya miljöminister Lena Ek träffade jag i EU-parlamentet där hon ingick i klimatutskottet. Hon var gruppledare för Alliansen och liberaler. Ek förhandlade om koldioxidutsläpp med USA och Kina för att nå en global överenskommelse inför FN:s klimatmöte i Köpenhamn 2009.

 

Lena Ek har en övertygelse om att vi behöver en grön omväxling och att koldioxidutsläpp måste minska. Hon är kompetent och är van förhandlare.

 

Åsa Romson som efterträdde Maria Wetterstrand är doktorand i miljörätt. Den nya miljöministern Lena Ek kan till skillnad från Andreas Carlgren ge Miljöpartiet en ordentlig match om de gröna rösterna. Hon besitter miljökunskaper som är förutsättning för att vinna väljarnas förtroende.