Alan Manning hade tagits till Almedalen av TCO. Han presenterade en ganska dyster bild av ungdomsarbetslösheten och dess konsekvenser.

– Ungdomar som börjar i arbetslöshet efter skolan bär det med sig för lång tid framöver. Det påverkar inte bara välbefinnandet utan också attityderna för resten av livet och får folk att tappa förtroendet för samhället.

Ännu värre är de unga som inte har jobb, inte går i skolan eller inte har någon annan yrkesaktivitet. En skara som var så hög som 20 procent av alla ungdomar i Storbritannien redan 2007. I Sverige låg siffran då på 10 procent.Ungdomsarbetslöshet leder till stora förluster, enligt Alan Manning.

– Det blir kostsamt för ekonomin i stort när humankapitalet, som är roten till tillväxt, holkas ur.  Samtidigt minskar basen för skatteintäkter.

På längre sikt ser Alan Manning att samhället får problem med att upprätta sociala kontrakt med medborgarna.

– Vi måste återskapa det sociala kontraktet när unga ska bli vuxna och ansvarstagande och viktiga medarbetare.

I Storbritannien har ungdomslönernas andel av vuxenlönerna sjunkit från 76 procent till 60 procent de kat senaste 40-åren. Men det är fel väg att gå och skapar inte fler jobb, anser Alan Manning. Låga löner ger inte ungdomar känslan av att de är behövda och ökar risken för att de ställer sig utanför arbetsmarknaden och samhället.

– Låga löner ger dig känslan av att du inte är värd något. Ingen blir stolt av att jobba på McDonalds.

Det finns flera orsaker till att västvärlden har svårt att få bukt med ungdomsarbetslösheten.

– Erfarenhet har blivit mycket mer viktigt. Och det finns arbetslösa vuxna med erfarenhet att anställa. Möjligheten att börja som lärling har också allt mer försvunnit. Vi ser också att länder med en stor andel temporära kontrakt bland unga, som Sverige med drygt 50 procent, påverkas extra mycket.

Alan Manning förespråkar främst två politiska åtgärder.

– Skapa incitament för att jobba och reducera kostnaderna för arbetsgivarna.