I maj förra året dödförklarade John Taylor, en av världens största valutaspekulanter, euron i ett brev till sina kunder. Enligt Taylor var euron "en nackad kyckling som springer omkring&medan den i själva verket redan är död." I takt med att skuldkrisen fördjupades under sommaren och hösten upprepade skadeglada euromotståndare Taylors budskap. Bara någon vecka till. Sedan skulle euron vara död.

Mot bakgrund av hur många gånger eurosamarbetet har dödförklarats växer eurozonen förvånansvärt snabbt. De senaste åren har den utvidgats med Slovenien, Cypern, Malta och Slovakien. Estland är det sjuttonde landet i Europa att införa euron som valuta. Om några år väntas länder som Litauen och Polen följa efter. Det råder inte längre någon tvekan om att handeln i Östersjöregionen i framtiden kommer att ske med euron som valuta.

Trots skuldkrisen är euron på god väg att bli Europas gemensamma valuta. Som EU-minister är jag inte naiv inför de problem som skuldkrisen skapar. Men min reaktion är inte att ställa mig bredvid och peka finger eller hoppas på att Europa ska få en valutakris ovanpå skuldkrisen. Istället arbetar jag och den svenska regeringen hårt för att skapa en europeisk stabilitetsmekanism och ett robust regelverk som gör det svårare för EU-länder att i framtiden skuldsätta sig på ett ohållbart sätt. Ett stabilt EU med en stabil gemensam valuta ligger i Sveriges intresse.

Eurodebatten måste utgå ifrån en grundläggande insikt om att Sveriges välstånd är beroende av vår omvärld, i synnerhet av Europa. Euroskeptiker som låter påskina att Sverige och Estland klarar sig bäst med egna valutor i globaliseringens tidevarv saknar perspektiv på de förändringar världen går igenom. Om något har de senaste årens utveckling illustrerat hur beroende vi är av andra länder oavsett valuta. Vi sitter alla i samma båt. Varken Storbritannien, Sverige eller Danmark har euron, men alla bidrog till det irländska räddningspaketet. Varför? Därför att krisen riskerar sprida sig som en dominoeffekt till alla länder oavsett valuta.

Eurosamarbetet saknar inte utmaningar, men fördelarna – i synnerhet för små öppna ekonomier – väger tyngre. Det finns mycket som talar för att Sverige, i likhet med Estland, skulle gynnas av att införa euron som valuta. Vi har ordning på våra statsfinanser. Vi har ett exportbaserat välstånd (studier pekar på att euron har haft en stark stimulans på handel och investeringar). Vi har många små- och medelstora företag som skulle kunna växa på den inre marknaden. Våra grannländer går dessutom med i eurosamarbetet ett efter ett. Det gör att kostnaderna av att stå utanför växer.

Till syvende och sist handlar dock eurosamarbetet inte om mynt utan om värderingar och visioner. För mig som liberal är euron inte heller ett självändamål utan ett medel för att individen ska kunna förverkliga sina drömmar över gränserna. I ett historiskt perspektiv handlar euron om att förverkliga visionen om ett helt och fritt Europa, den vision som föddes i och med Berlinmurens fall 1989.

Estland får nu euron som valuta. Som Europavän och svensk EU-minister vill jag gratulera dem till ett klokt beslut. Estländarna har lidit av Europas historiska delning. De ser de starka fördelarna med euron. Nu måste eurodebatten ta fart igen i Sverige!

Birgitta Ohlsson, EU-minister (fp)