Det är första maj. Vi är lediga och därför kommer inte vår veckotidning Veckans Brief ut i dag.

 

Jag har bytt bylinebild. Den förra var från valåret 2010. På den nya har jag en skjorta från 1997. Skräddarsydd i Thailand. Jag var fattig, men hade råd att låta en ännu fattigare thailändare sy en skjorta åt mig.
 

Jag hade fått sparken från tidningen Resumé och hankade mig fram i ett frilanskollektiv där bland annat Mårten jobbade. Han var kompis med Greg. Av honom hade jag tidigare köpt en synt på 80-talet. Den står fortfarande i sin kartong i sovrummet. Den verkar inte vilja bli spelad på. Gregs dotter är ena halvan av dj-duon Rebecka och Fiona. För ett par månader sedan ordnade en pr-konsult, Gabbi, så att deras låt Union blev tema i fackförbundet LOs valfilm.

Dert var Gabbi som tog bilden på mig i min röda skjorta när vi spelade in ett avsnitt av podden Pr-häxan, som LOs pr-byrå Greenhill producerar. Gabbi träffade jag när hon kom på en vit tantcykel efter att ha bott i Australien och frågade om hon fick jobba lite på Dagens Opinion. Sedan försvann hon, jag tror det var till Nyheter 24 som drivs av Douglas Roos, en kapitalist i militärjacka, som bland annat odlat Ehsan Fadakar som i dag är Aftonbladet tongivande debattredaktör.
 

Det är så där det ser ut. Människor med olika uppfattningar träffas, jobbar tillsammans en stund, stannar kvar eller drar vidare. Kanske finns en slags svensk pragmatism i det. Uppgifter behöver lösas, arbete behöver utföras, låt oss göra det på bästa sätt och skita lite i vem som är vem och tycker vad. Framåt tillsammans.

Arbetet är centralt i Sverige. Så vilken dag skulle vara viktigare än första maj, sedan 1890 den internationella arbetarrörelsens dag?
 

Vi tänkte så på redaktionen och ringde runt till några aktörer som borde vara intresserade av att delta i arbetarnas högtidsdag, bland annat TCO som organiserar 1,3 miljoner arbetande tjänstemän och Moderaternas som kallar sig Sveriges arbetarparti. Svaren överraskade något. Det fanns inte på kartan att delta i första maj. TCO samhällspolitiska chef sa att han aldrig ens hört frågan. Vi började känna oss löjliga i våra försök att få någon att säga något nytt om första maj.

Det finns ett slags konservatism i det politiska systemet som är häpnadsväckande för ett land som går från kristet bondeland till profant högteknologiskt samhälle på under 100 år och under vägen lyckas fatta enorma strukturbeslut på rationella grunder. Men strukturerna i politikens kärna ligger fast. Det ska inte vara även blå flaggor på första maj. De ska vara röda. Varför? Därför.

Ointresset för första maj kanske säger en del om hur mycket arbetarparti Moderaterna egentligen är. Handlar det om en kosmetisk marknadsföringspositionering? Är vurmandet för första maj ett sätt för Vänsterpartiet, LO och Socialdemokraterna att hålla kvar vid en struktur som gör skillnad på människor efter vilket slags arbete de utför?
 

Att marknadsledarna, Socialdemokraterna och Moderaterna, har ett intresse av att upprätthålla det politiska systemets konservatism, är inte konstigare än att Coop och Ica inte rullade ut mattan för Lidl, Axfood och Bergendahls. Och till skillnad från varvsindustrin får partierna statligt stöd för att hålla i gång verkstäderna även när efterfrågan sviktar.

Konservatismen understöds av ett förutsägbart artistetablissemang, som Jocke Berg som knåpar ihop rader som "en garanterat solidaritetsfri nymoderat öken" i lägenheten på Hantverkargatan i Stockholm för Kents nya album. Det kostar alltid mer för en artiskt att slå mot vänster än mot höger. Varför? Därför.

Inför en grupp journalister på partistämman i Norrköping berättade statsministern och moderatledaren Fredrik Reinfeldt om hur han såg på regeringskoalitioner. Han sa att de gynnade främlingsfientliga partier. Han kanske inte tänkte på att Alliansen är en form av koalition eller att två breda partier som konserverar ett politiskt system också skapar utrymme för extrema flankpartier.

Moderater, Miljöpartister, Folkpartister och tjänstemän deltar inte i firandet av första maj. Men det gör Sverigedemokraterna och Svenskarnas Parti.
 

Rolf van den Brink, ansvarig utgivare för Dagens Opinion