Den tidigare kulturkonservativa Svensk Tidskrift, vars redaktörer en gång hette Ivar Andersson, Erik Anners, Gösta Bagge och Elis Håstad – ”tunga” publicister, akademiker och opinionsbildare, har numera genom olika personella kommunicerande kärl inlemmats i den nyliberala tankesmedjans, Timbro, sfär. Eller vad sägs bland annat om att tidskriftens ägare, en stiftelse med samma namn, har den icke obekante förre Timbrochefen och nuvarande riksdagsmannen (m), Mats Johansson, som ordförande? Och att han i den rollen strax före julhelgen i fjol förärade en tidigare Timbromedarbetare, Fredrik Segerfeldt, tidskriftens första stipendium för att stipendiaten ”genom en konsekvent och principiell liberal hållning skapat en egen plattform i samhällsdebatten. . .”
Till yttermera visso är också Fredrik Segerfeldts sambo, Maria Eriksson, redaktör för – just det, Svensk Tidskrift. Hennes redaktörskap har också nästan omgående präglats av Timbrosfärens inflytande. För några veckor sedan startade tidskriften, som efter några års dvala har återuppstått och fått nytt liv på webben, en idédebatt om borgerlighetens framtid. Förste skribent på plan var den nye Timbrochefen, Markus Uvell, som följdes av inlägg från en tidigare Timbroanställd – sedan i höstas också riksdagsman (m) – Johnny Munkhammar, ideologiskt starkt nyliberal, varpå centerns unga stjärnskott, Annie Johansson, även hon med säte i riksdagen – spelade på samma ideologiska instrument i den entoniga borgerliga idédebatten.
Därmed har, kan man säga, Timbro, i tysthet tagit över ännu ett borgerligt opinionsorgan i landet vid sidan av exempelvis tidskriften Neo, som leds av den unga redaktören Paulina Neuding, som till sin hjälp på redaktionen har Mattias Svensson, bekant för att genom åren ha stått för många politiskt mycket extrema och totalt verklighetsfrämmande förslag – något som han för övrigt har gemensamt med ovannämnde Fredrik Segerfeldt och en tidigare Timbrochef, Mattias Bengtsson. Såväl Svensson som Bengtsson har också gjort sig kända för att vilja släppa narkotikan fri.
Segerfeldt i sin tur är en svuren motståndare till all offentligt finansierad kultur. Så sent som den 10 januari i år skrev han följande på Metrobloggen om just kulturpolitik:
”Det finns ingen anledning att använda våldsmonopolet till att styra människors konsumtion i endera riktningen.”
Nu har han alltså fått den anrika Svensk Tidskrifts första stipendium, opinionstidningen där sambon är redaktör och den tidigare mångårige Timbrochefen håller i ordförandeklubban.
Om de gamla kultur- och värdekonservativa redaktörerna visste hur deras sentida ansvariga efterträdare förvaltar arvet, skulle de nog vända sig om flera gånger i graven.
Vore det inte också bättre – efter Timbros tysta övertagande – med ett namnbyte, ett enkelt tillägg: Svensk Timbrotidskrift!?
Bengt Olof Dike, frilansjournalist, samhällsdebattör och tidigare politisk redaktör vid NT.
Dela inlägg
Utvalda kategorier
Rolf van den Brink
DO JOBB
Inga lediga jobbannonser.