De stora tidningarnas upplage- och räckviddstal pekar nedåt. Intäkterna minskar, både från prenumerationer och annonser. Konsekvenserna stavas nedskärningar och sparpaket. För ett par veckor sedan kom både Bonniers och Schibsted med omfattande besparingar för att möta en hastigt inbromsande annonskonjunktur.
Samtidigt rasar teknikutvecklingen vidare. Varje tidning med självaktning har förutom en printutgåva också en webb, en mobilsajt och en eller flera appar för Iphone, Ipad och Android. Redaktörer, reportrar och redigerare jobbar förutom med text och bild också med webb-tv, podcast och egna bloggar.
De digitala kanalerna tar obevekligt mark från papperstidningarna. Många tidningsledningar försöker kämpa emot genom att reservera det tyngre materialet för papperstidningsprenumeranterna. Men på sikt finns inte mycket att göra. Pappersupplagorna kommer att fortsätta minska och de digitala kanalerna kommer fortsätta att växa.
Redan idag har många tidningar fler läsare i digitala kanaler än i sina pappersutgåvor. Fullt jämförbar statisktik är svår att få till. Men som lekman kan man konstatera att exempelvis Expressen når ca 900 000 läsare per vardagsutgåva i pappersversionen enligt räckviddsmätningen Orvesto Konsument, och omkring 2,6 miljoner unika webbläsare per vecka enligt Kia index som mäter trafiken på de stora sajterna.
Dagens Industri når 372000 läsare per utgåva i papperstidningen och Di.se omkring en miljon unika läsare per vecka. Dagens Nyheter når 872 000 läsare via papper per utgåva, och 1,5 miljoner webbläsare.
 
Statistiken må vara trubbig, men den ger en tydlig vink. För den som vill nå ut med budskap och kommunicera med många är de digitala kanalerna minst lika viktiga som papperstidningarna.
 
Detta har nog de flesta som läser Dagens Opinion begripit på ett intellektuellt plan för länge sedan. Men känslomässigt är det färre som hängt med. Djupt ned i våra själars skrymslen kan få av oss ta in att det som står på en sajt eller i an app skulle vara lika viktigt som det som står i en tryckt tidning. Tre sekler av tidningsläsande har satt djupa spår.
Rubriken  ”Börsen kollapsar” gör sig ju så mycket bättre tvärs över sid 6 och 7 i Dagens Industri än på Di.se. Avslöjandet av en bidragsfifflande partiledare blir ju så mycket starkare på Aftonbladets mittuppslag än på Aftonbladet.se. Och för makthavaren själv – att se sitt namn i tidningen är fortfarande en mycket större upplevelse än på en sajt där det snart petas bort av nya artiklar.
Papperstidningen står för det gedigna, för traditionen, för tyngden, för det beständiga. Den som fått sin bild i tidningen kan spara den och visas för sin livskamrat, för mamma, och för avundsjuka grannar. Bilden i tidningen blir kvittot på att man är det så många makthavare och beslutsfattare eftersträvar – en person att räkna med.
Webben däremot står för det snabba, det lättviktiga, det undflyende, det slarviga.
Från min nygamla utsiktspunkt på Kreab Gavin Anderson ser jag dagligen den längtan och den lustfyllda ångest tanken på att få se sitt namn i tidningen framkallar hos många beslutsfattare. Och det gäller inte bara gamla uvar. Det gäller minst lika mycket unga och framåtsyftande människor som knappast själva läser papperstidningar. Utsikten att få synas i digitala kanaler väcker aldrig samma känslosvall.
Men det är dags att ta oss ur papperstidningens grepp och börja ta det som publiceras online på större allvar. Och detta inte bara för att de stora tidningarnas sajter når många läsare. Det finns åtminstone två tunga argument till.
De sociala mediernas pågående erövringståg har bara börjat. De intryck läsare får av företag, människor och organisationer formas i allt högre grad på Twitter och Facebook. Den som använder dessa plattformar inser snabbt hur stor del allt som kommenteras och skickas runt som ursprungligen kommer från de etablerade mediernas sajter.
Och till skillnad från papperstidningar, som läses idag och glöms om en vecka, lever rykten och kommentarer ett snudd på evigt liv på internet.
På ett intellektuellt plan är insikten att digitala kanaler är viktigare än papper rätt uppenbar. Men den känslomässiga avprogrammeringen från papperet återstår.
 
Johan Hallsenius är partner i Kreab Gavin Anderson. Han har tidigare bland annat varit redaktionschef på Affärsvärlden, reporter och krönikör i Dagens Industri, börsredaktör på Veckans Affärer och chefredaktör för Computer Sweden.