Corona tvingade stora delar av arbetslivet att snabbdigitaliseras. Slamriga kontorsmiljöer och tidiga pendeltåg ersattes av hemmajobb och videomöten. När pandemin nu tycks gå mot sitt slut är det tydligt att omställningen har gjort avtryck. Det digitala är det nya normala.

Ytterst få anställda drömmer om att gå tillbaka till fem dagar i veckan på kontor. Det har många chefer varit kvicka att hörsamma. Myndighetsvärlden, som har rykte om sig att vara lite mossig, är här något av en förebild. Jordbruksverket kommer framöver att tillåta 80 procent hemarbete, medan Pensionsmyndigheten inte sätter någon övre gräns alls.

Som i all förändring finns det de som står på andra sidan och kämpar för att det som en gång var, ska förbli. Företaget Tres vd Haval van Drumpt vill att merparten av arbetet ska börja utföras på plats igen. Han menar att anställda som inte trivs med att vara på plats helt enkelt inte passar i hans företag.

Det är en inställning som för mig blir paradoxal. En armé av säljare av digitala tjänster, som för att fungera ska sitta på samma fysiska plats, tillsammans och i sorlet av varandra. Det som på pappret kan låta som en teoretiskt god idé, är inte alltid det.

Studier från McKinsey visar att 70 procent av inköpare på företag idag föredrar digital interaktion med säljare och var säljaren sitter är irrelevant ur kundens perspektiv.

För det egna företaget innebär distansarbetet en tidsbesparing, när arbetsresor ersätts med videosamtal. Men hemmajobb är också ett sätt att hushålla med anställdas mentala energi. Få personer trivs i dagens kontorslandskap, med ständiga distraktioner och spontana möten som borde ha varit mejl. På plats-arbetet tenderar att förslösa talang.

De företag som är ensamma om att kräva kontorsnärvaro, kommer sannolikt få det svårt att locka de bästa till sig över tid och det är allt annat än positivt, sett ur kundens perspektiv.

Digitaliseringen av arbetsmarknaden är dock inte bara till fördel för näringslivet, utan också för samhället i stort. Distansarbetet ger ett mänskligare arbetsliv. Bortkastad pendlingstid kan plötsligt växlas in mot fritid, familjetid eller lite längre sovmorgon. Hemmajobbet underlättar livspusslet och förbättrar de anställas livskvalitet. Detta bör inte underskattas.

Med tanke på distansarbetets vinster är det märkligt att inte fler politiska röster hörs för att uppmuntra utvecklingen. Fackförbundet Unionen visade för några år sedan att tjänstemän i Stockholm varje år pendlar bort fem hela arbetsveckor. Det borde vara hårresande siffror för varje politiker som värdesätter fem veckors lagstadgad semester.

Digitaliseringen frigör både tid och utrymme. Fler och fler chefer frågar sig om ett företag med 100 procent distansarbete ens behöver ha ett regelrätt kontor. Sannolikt kommer städerna i högre grad att börja husera konferensrum, som företag kan hyra vid behov. Det frigör lokaler som på sikt skulle kunna omvandlas till bostäder. I ett land som lider av kronisk bostadsbrist borde det väcka större politisk entusiasm.

Hemarbetet är en naturlig del av den digitalisering som dagens kunder efterfrågar. Därtill är det ett effektivt sätt att spara tid, energi och kontorslokaler. Därför borde rimligen Sveriges chefer och företagsledare tävla i att omfamna förändringen. Politiska partier borde kämpa för att påskynda den. Det är dags att säga farväl till den gamla synen av kontorsarbete för gott.

Jonas Hammarberg, vd för SP_CE