”Avgifterna ska återinvesteras i järnvägarna”

Situationen i järnvägssystemet är inte tillfredsställande. Men det är inte avregleringens fel att det finns problem, – avregleringen har knappt påbörjats ännu. Konkurrens kommer att bli alltviktigare för att utveckla tågtjänster.

 

Efter den senaste tidens problem i järnvägssystemet lyfts allt som oftast "avregleringen" fram som roten till allt ont och man menar att utvecklingen bör backas tillbaka för att få ordning på järnvägen och SJ.

 

Jag delar uppfattningen att dagens situation i järnvägssystemet inte är tillfredsställande, men är samtidigt övertygad om att påbörjade reformer är nödvändiga och att det nu handlar om att se till att de får avsedda effekter.

 

Låt mig börja med att konstatera att den avreglering som får klä skott för de problem vi ser i dag inom persontrafiken inte har påbörjats i någon större omfattning ännu. Det är först 2012 som andra aktörer får samma möjligheter som SJ att trafikera det svenska järnvägsnätet och därmed på allvar kan börja konkurrera med detta bolag.

 

Den stora utmaningen ligger i att utforma järnvägssystemet så att det kan möta de växande behov och utmaningar som ligger framför oss. Mellan perioden 1999 och 2009 fördubblades till exempel persontågsresandet. Politikens uppgift ligger i att möta denna utveckling genom att erbjuda ett framtida järnvägssystem som fullt ut upplevs som pålitligt, effektivt och robust. Det återstår dock mycket arbete innan vi är där.

 

Tillgänglig statistik visar att under 2010 var totalt cirka 160 000 person- och godståg försenade mer än 5 minuter till slutstation av totalt 940 000 tåg. Det är inte acceptabelt. Orsakerna till förseningarna varierar men beror till del på brister på själva spårsystemet och på brister hos tågoperatörerna, men även på utomstående faktorer.

 

Staten har ett ansvar för att satsa på underhåll och investeringar i våra järnvägsspår. Det jobbet har alliansen tagit på allvar genom att öka anslagen för järnväg till historiskt höga nivåer. Som ägare till det absolut största järnvägsföretaget på den svenska persontransportmarknaden har vi därutöver ett ansvar, men också ett intresse av, att SJ blir en aktör som möter utvecklingen på ett så effektivt sätt som möjligt.

 

Vi menar att avregleringen av tågtrafiken är ett av flera sätt att skapa ett effektivt och kundorienterat tågsystem. Historien visar att drivkraften att utveckla verksamheten för att ­möta kundernas behov, och att effektivisera verksamheten för att hålla nere priser, sällan är framträdande där en monopolist tillhandahåller tjänsterna.

 

Det är min övertygelse att köparna av tågtjänster, vare sig man är resenär eller företag, gynnas av att de som ska leverera tjänster är satta under en sund press från konkurrenter och kunder.

 

Ibland lyfts järnvägssystemets särart fram som ett argument att konkurrens inte skulle vara rätt väg att gå eftersom järnvägen är ett slutet system med hög teknisk komplexitet. I det sammanhanget är det relevant att lyfta fram flyget. Vi har i dag ett flygsystem med många inblandade. En aktör ansvarar för flygledning på hög höjd, flera aktörer ansvarar för flygledning i närheten av och på flygplatserna, flera olika aktörer äger och driver flygplatserna och flera aktörer ansvarar för markservice.

 

Till detta ska läggas alla flygbolag som ständigt vässar sina erbjudanden för att kunna locka resenärer. Och allt detta sker inom ­ramen för ett extremt tekniskt och detaljreglerat internationellt system som till exempel styr start- och landningstider på minutnivå. Kan flyget utvecklas och effektiviseras kan även tågsystemet det.

 

Vi ser också att det inom ramen för EU-regelverket sker en utveckling där medlemsländernas nationella järnvägsnät måste öppnas för konkurrens i ökad omfattning. Vi kommer troligen inom ett par år att se fler utländska tågoperatörer som trafikerar linjer i Sverige. Det är viktigt att SJ är med och anpassar sin verksamhet till den konkurrens som kommer.

 

Det svenska järnvägssystemet är långt ifrån perfekt och därför arbetar vi på flera sätt för att långsiktigt förbättra det. Utöver avregleringen och satsningar på spårsystemet kommer flera åtgärder att komma inom kort.

 

Till exempel förbereds för ett differentierat och ökat avgiftsuttag på nyttjandet av det statliga järnvägsnätet där inkommande medel kommer att återinvesteras i spårsystemet. Kopplat till detta sjösätts 2012 ett system för att minska störningar i järnvägstrafiken som går ut på att den aktör som orsakar trafikstörningar får betala ett slags straffavgift.

 

Även om vi är ödmjuka inför att ­vägen framåt kommer att vara kantad av olika utmaningar är det självklart för oss att morgondagens behov inom järnvägssystemet möts med ­framåt­syftande lösningar, inte genom att blicka tillbaka.

Catharina Elmsäter-Svärd, infrastrukturminister