
Är det Annie Lööf som blir Sveriges nästa statsminister? I det låsta läget som uppkommit efter valet den 9 september är det kanske det minst osannolika scenariot.
I alla val finns det vinnare och förlorare. Socialdemokraterna gör sitt sämsta val sedan införandet av proportionella val 1911. Även om S gjorde en stark slutspurt och fortfarande är ett av Europas största S-partier är resultatet i en historisk kontext ett misslyckande.
Men S är inte ensamt om att göra ett dåligt resultat. Faktum är att samtliga partier i riksdagen utom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna gör ett sämre resultat än genomsnittet av partiernas historiska resultat.
Miljöpartiet förlorade var tredje väljare och klarar med nöd och näppe riksdagsspärren. Partiet gör sitt lägsta resultat sedan 1991 och redan nu talas det om att språkrören bör bytas ut i förtid.
Ulf Kristersson må vilja framstå som en valvinnare men Moderaterna har förlorat var sjunde väljare sedan förra valet och bara gjort två sämre val sedan Fälldin-regeringen 1979.
En sak som det inte talats så mycket om är Liberalerna. Partiet ökade bara marginellt jämfört med förra valet och gör sitt tredje sämsta valresultat sedan 1911. I våras låg partiet nära riksdagsspärren på fyra procent vilket lär göra att många inom partiet är oroliga för ett nyval.
Sverigedemokraterna är otvetydigt den största vinnaren sett till antalet nya väljare. Men om man tittar på andelen nya väljare i förhållande till partiets storlek så presterar Centerpartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna bättre än Sverigedemokraterna. Besvikelsen inom SD är påtaglig, trots valframgångarna.
Hur Sveriges nästa regering kommer att se ut är alltjämt skrivet i stjärnorna. En sak är säker. Blockpolitiken gör regeringsbildandet allt svårare. I det uppkomna politiska läget finns det få realistiska scenarier.
Ett av scenarierna är att Ulf Kristersson bildar en alliansregering i minoritet som inom vissa områden förhandlar fram överenskommelser över blockgränsen. Lite som 2010 då Fredrik Reinfeldt blev den förste statsministern sedan den så kallade “lotteririksdagen” 1973 som regerade utan en förhandlad majoritet bakom sig i riksdagen.
Problemet är att det inte längre räcker med stöd från enbart Miljöpartiet för att alliansen ska få igenom sin politik. Kristersson måste nu ha stöd från Socialdemokraterna för att inte riskera att få en större konstellation emot sig vid omröstningen om exempelvis statsbudgeten. Faller budgeten så faller i praktiken också regeringen.
Det är här skon klämmer för Ulf Kristersson. Ett “samarbete” mellan en alliansregering och Socialdemokraterna kan ske på två sätt. Antingen behöver ett samarbetsregelverk liknande den förkastade Decemberöverenskommelsen från 2014 tas fram. Eller så måste alliansen förhandla fram en hel budget med Socialdemokraterna eftersom Sverigedemokraterna annars kan göra som de gjorde i december 2014. Nämligen rösta för ett annat budgetförslag än sitt eget, i detta fall Socialdemokraternas. Det budgetalternativet blir i så fall större än alliansens och på så sätt kan SD fälla en alliansregering. Då är vi på ruta ett igen.
Återstår det andra scenariot som blir allt mer realistiskt även om tonläget i dagsläget inte andas en sådan lösning. Scenariot är en mittenregering eller ett mittensamarbete där kärnan utgörs av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. Möjligen utan Liberalerna eftersom det slutgiltiga valresultatet visar att S, MP, C och V har majoritet i riksdagen.
En mittenregering bygger på att Vänsterpartiet inte fäller en sådan regering. Men att Vänsterpartiet skulle ställa till med en regeringskris och ge Sverigedemokraterna inflytande är extremt osannolikt. Att Centern eller Liberalerna skulle acceptera ett passivt stöd av Vänsterpartiet bär dock emot för de två partierna.
Ett mittensamarbete kan se olika ut. Partierna kan förhandla fram överenskommelser inom vissa områden i likhet med alliansens förslag, med skillnaden att sådana förslag med Vänsterpartiets indirekta stöd inte behöver få en majoritet i riksdagen emot sig.
Om det istället bildas en mittenregering kan Stefan Löfven möjligen fortsätta som statsminister. Men Centern lär vilja stå fast vid de sagt, att de inte kommer att sitta “i en S-ledd regering“. Ett alternativ är då att Annie Lööf får statsministerposten i en mittenregering. Men är det verkligen realistiskt att Socialdemokraterna som det gamla statsbärande partiet och riksdagens största parti ger upp statsministerposten?
Lyssnar man på Socialdemokraternas gruppledare Anders Ygeman när han säger att partiet kommer att behöva göra “betydande eftergifter” kan det vara en signal om att S är beredda att ge upp statsministerposten. En möjlighet är att S i gengäld exempelvis får vice statsminister- och finansministerposten.
Annie Lööf som statsminister. Det är inte så osannolikt som man kan tro.
Sandro Wennberg
Utvalda kategorier

Rolf van den Brink
DO JOBB
Sveriges åkerinäring är en av landets största och mest betydelsefulla näringar, en motor för hela näringslivet som säkerställer att varor och tjänster når fram varje...
AcadeMedia är det största oberoende utbildningsföretaget i norra Europa med verksamheter i Sverige, Norge, Tyskland, Nederländerna, Storbritannien, Polen och Finland. Bolagets storlek skapar trygghet och ger...
Är du en skicklig skribent med djup kunskap inom hållbarhetsrapportering och redovisningstekniska detaljer? Brinner du dessutom för kommunikation så kan det här vara rollen för...