”Dags för civilsamhället att kliva fram som demokratibärare”

Just nu tror jag att många svenskar känner en hel del misstro till politiken, och kanske även demokratin. Vi har gjort vår demokratiska plikt och röstat, men ändå har Sverige hamnat i en politisk låsning där ingen vet hur, när eller vilken regering vi kommer att styras av under de kommande åren.

Men av den anledningen tycker jag att det är viktigt att just nu påminna om att demokratin byggs av så mycket mer än valen och den parlamentariska politiken. Demokratin byggs ju av oss människor – och i bästa fall av att vi går samman och gör saker tillsammans.

En stor del av mitt yrkesliv har handlat om att kommunicera viktiga samhällsfrågor. Att få brännande, angelägna – men kanske inte alltid så sexiga – framtidsfrågor att ta plats i det offentliga samtalet. Och till skillnad från näringslivet med sina marknadsföringsbudgetar har organisationer som lyfter de samhällsfrågor jag jobbat med inte alltid så starka ekonomiska muskler. Renodlade kommersiella kampanjer från ett svenskt företag kan omsätta hundramiljontals kronor medan en förening i idéburen sektor kan vara glad om den har ett par hundratusen att lägga på en kampanj. Så för att nå igenom det kommunikativa bruset för de ideella organisationernas frågor krävs en hel del kreativitet. Men också en hel del mod.

De organisationer som vågar sticka ut hakan och ta en självklar plats i en politisk fråga behöver vara beredda på att möta kritik, och tyvärr har jag de senaste åren upplevt en ökad ängslighet hos många av civilsamhällets aktörer. ’Vi ska inte vara politiska’ säger de, och gör ett enligt mig onödigt misstag: de blandar ihop politik och partipolitik. En rädsla för att stämplas med en politisk färg eller koppla ihop med ett visst politiskt parti riskerar att urvattna de viktiga budskap som dessa organisationer skulle kunna föra upp på den politiska dagordningen.

För nog är jämställdhet, barnrätt, miljöfrågor, funktionsrätt, mänskliga rättigheter, klimaträttvisa och arbetsrätt politiska frågor. Nog är rätten till en bostad, ungas rätt till inflytande och kulturens roll i samhället frågor som i allra högsta grad rör politiken.

Demokrati är ett urvattnat ord vars betydelse är under ständig diskussion, men något som är tydligt för mig är att individens känsla av att bli lyssnad på är en avgörande beståndsdel. Den dagen människor börjar känna uppgivenhet och att vad jag gör eller tycker inte spelar någon roll, då är tilliten till samhället och till varandra hotad. Av den anledningen har det alltid varit viktigt för mig att politiska kampanjer, upprop och protester byggt på ett engagemang från många. Den opinionsbildande kommunikationen fyller inte bara funktionen att den visar makten att vi är många som tycker någonting, utan gör också att människor ingjuts med hopp och en känsla av att vara med och påverka. Att vi alla är demokratiska medborgare, helt enkelt.

Så nu, när den parlamentariska politiken sitter fast i sin låsning, tycker jag att det är ett utmärkt tillfälle för civilsamhället att bevisa sin viktiga roll som demokratibärare. Med kampanjer som låter fler röster höras och med skarpa politiska krav som tvingar resten av samhället att utmana sina gamla föreställningar kring hur ett samhälle kan se ut.

Ta plats nu civilsamhället, visa att ni bärs av idéer och den folkrörelsetradition Sverige är så känt för. Våga vara politiska. Våga vara modiga. Bär demokratin.

Kristina Wicksell Bukhari, kampanj- och kommunikationsstrateg på Arena Opinion

Rolf van den Brink

Jobbar främst med nyheter, reportage och foto och leder det redaktionella arbetet, men ägnar också rejält med tid till den löpande driften av företaget. Har jobbat på Dagens Opinion sedan 2009.

rolf@dagensopinion.se

Dela inlägg

Kopiera länk