Under en stämma där nomineringskommittén, ledd av Anders Knape, presenterade sitt förslag till riksdagslista för Värmland hände något oväntat. Det blev snart stökigt. Listan skulle förstås toppas av förvarsminister Pål Jonson följd av värmlandsbänkens tvåa Marléne Lund Kopparklint och statsrådsavbytaren Magnus Resare med Hanna Andersson, förste vice förbundsordförande för Moderaterna i Värmland, som fyra.
Men en trio ville annat. I trion ingick Stina Höök, regionråd och ledamot i Moderaternas partistyrelse, Christian Holm Barenfeld, tidigare riksdagsledamot, sedermera pa-konsult och numera kommunikationschef på Infrakraft och Jan-Evert Rådhström, tidigare ledamot och idag pa-konsult på Rud Pedersen där han lobbar bland annat för obligatorisk synkontroll av äldre människor.
Nu ändrades händelseförloppet. Christian Holm Barenfeld pläderade flera gånger för en ändrad lista och stöttades av Jan-Evert Rådhström. Efter två omröstningar fick de två lobbyisterna igenom sin vilja.
Nu stod i stället Magnus Resare på plats två, med Lotta Björklund, ordförande i socialnämnden i Karlstad som trea och Hanna Andersson fyra. Bortom valbar plats hamnade Marléne Lund Kopparklint, som då valde att hoppa av listan. När Dagens Opinion söker en kommentar hänvisar hon till sin Facebooksida. Där skriver hon:
”Jag vill bedriva politik som är resultatinriktad och handlar om sakfrågor, inte om interna stridigheter. För mig är det viktigt att vi lägger vår energi där väljarna förtjänar att den ligger – på det politiska arbetet”.
– Jag var ett av 111 ombud. Jag satt också i nomineringskommittéerna, berättar Christian Holm Barenfeld, och berättar vidare:
– Det fanns olika synpunkter och det blev många förändringar. För egen del tycker jag att det blev ett bra lag som har goda förutsättningar att prestera i valet.
Hur spelade din roll som opinionsbildare för Infrakraft in?
– Det spelar ingen roll i det här. Det ena är partiaktivitet. Det andra är arbete. Det är vitt skilt.
– Jag var där som medlem och tittade. Jag var uppe (i talarstolen) 2-3 gånger, säger Jan-Evert Rådhström
Det kan ju upplevas som om två lobbyister var inne och ändrade i en riksdagslista för ett regeringsbärande parti?
– Jag var där som medlem och pratade. Jag har ju rätt att vara med i en förening. Det var utifrån det jag uttryckte mitt stöd till någon kandidat.
Marléne Lund Kopparklint hamnade trea på listan över de riksdagsledamöter som skrev flest motioner under den senaste motionstiden. Tvåa och etta kom partikollegorna Ann-Sofie Lifvenhage (Södermanland) och Sten Bergheden (Västra Götaland). De har inte bara ivern att vara aktiva och skriva motioner gemensamt. De har alla tre blivit nedpetade från valbar plats, visar det sig när Dagens Opinion ringer runt. Och listan kan göras ännu längre:
Lars Püss (Halland)
Emma Ahlström Köster (Skåne)
Jennie Wernäng (Västra Götaland)
Susanne Nordström (Östergötland)
Arin Karapet (Stockholms stad)
Merit Frost Lindberg (Stockholms stad)
Maria Stockhaus (Stockholms län)
Adam Reuterskiöld (Stockholms län)
Leif Gripestam (Stockholms län)
Joanna Lewerentz (Stockholms län)
Marie Nicholson (Kalmar)
David Josefsson (Göteborgs kommun)
Sammantaget petas 30 av 68 ledamöter, runt 44 procent. Normalt brukar det skiftas ut runt 30 procent.
Ibland sker udda framryckningar som när Åsa Coenraads petar ner Camilla Brunsberg i Blekinge. Åsa Coenraads är till vardags näringspolitisk expert i Svensk Handel och bor i Västerås. Hon sitter även i styrelsen i bolaget Nybo Bostadsutveckling, som ägs av nomineringskommitténs ordförande Christel Hammar Malmgren som har tagit fram riksdagslistan, uppger SVT.
Efter ytterligare samtal tornar bilden fram av en välplanerad aktion där moderata ledamöter systematiskt byts ut. En så skickligt genomförd aktion att det kanske till och med har varit konsulter inblandade.
Det handlar om vad som ska ske efter valet. Vid en vinst ska poster fördelas i riksdagsgruppen och vid en förlust ska sannolikt en ny partiledare utses. Och det är utifrån riksdagen den informella makten utgår i Moderaterna.
Det är känsligt, alla omröstningar om kandidaterna har inte gjorts, ingen vill prata öppet om vad som sker.
Men det pratas om en gruppering där utrikesminister Maria Malmer Stenergard och UD-kompisarna EU-minister Jessica Rosencrantz och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa ska ingå. Benjamin Dousa har varit ordförande för Muf, som kanske har använts för att påverka lokala nomineringar. Det finns flera teser, hypoteser. Namn som Jörgen Berglund, Viktor Wärnick och Oskar Svärd. Det handlar uppenbarligen inte om politik utan om grupperingar där medlemmarna försöker matcha fram varandra.
Flera nämner en person som kan ligga bakom förändringarna på riksdagslistorna.
Erik Ottoson var en doldis tills han som kommunstyrelsens ordförande i Huddinge utmanade sittande kulturminister Parisa Liljestrand om positionen som förbundsordförande för Moderaterna i Stockholms län och blev rikskänd. Han vann den infekterade striden.
Är det han som har organiserat ett raffinerat upplägg där ledamöter petas för att vinna makten i riksdagen?
Erik Ottoson svarar:
– Jag förstår inte vad det skulle vara som jag hade engagerat mig i på det viset. Det är helt enkelt inte sant. Vad skulle ha hänt som jag skulle ha brytt mig så mycket om? Det kan jag inte begripa, säger Erik Ottoson och lägger till:
– Jag har inte engagerat mig ett ögonblick i att påverka någon riksdagsprocess i något förbund överhuvudtaget. Jag har själv kandiderat i mitt eget. Det är vad jag har gjort.
Till bilden hör att partiledare Ulf Kristersson och partisekreterare Karin Enström inte har kontroll på vad som sker.
Dagens Opinion når Karin Enström då hon är ute på en båtfärd. Hon säger att hon ska återkomma. Det gör hon inte.
Rolf van den Brink
rolf@dagensopinion.se
vet du mer?
tipsa anonymt
Utvalda kategorier
Rolf van den Brink
DO JOBB
Inga lediga jobbannonser.
