”SDs utmaning – få in lågutbildade i glesbygd i omställningen”

Sverigedemokraterna har alltsedan EU-valet fått upptäcka att de inte är osårbara. Att andra partier har anammat SDs kärnfrågor tycks snarast ha legitimerat och hjälpt dem, men ett starkt fokus på frågor där SD inte är så trovärdiga hos väljarna försvårar.

Värst för SD är kanske ändå att de är nu ett stort parti med många lättrörliga väljare som saknar kärnväljarnas höga tolerans för trollfabriksskandaler och kopplingar till organiserad brottslighet, kombinerat med att stora delar av SDs partiledning fortfarande ensidigt vänder sig till kärnväljarna i sin kommunikation och med sitt beteende.

Med aspirationer på att bli högerblockets största parti och kräftgång i opinionsmätningarna, behöver SD tänka om sin profilering och ingenstans är det så tydligt som på klimatområdet. Bara de gamla kärnväljarna tycker att profileringen som närmast klimatförnekande är attraktiv, för alla andra är den också verklighetsförnekande och korkad, hur ska ett parti som förnekar basala fakta kunna göra anspråk på nycklarna till Rosenbad? Bland marginalväljarna finns de som fått semestern vid Medelhavet förstörd av tropisk hetta, vars brunn sinat och gräsmatta torkat bort, som tycker tågresan borde vara billigare eller som vill nyttja den kommande elbilspremien för låginkomsttagare, grupperna som SD behöver för att växa tar klimatkrisen på allvar.

Det är alltid knepigt för ett parti att ändra sin profilering, men SD har i klimatfrågan fått ett frikort att utnyttja: Den oerhört svaga klimatpolitik som de varit huvudansvariga för i Tidösamarbetet riskerar leda till mångmiljardkostnader för Sverige. Antingen måste Sverige kompensera för sina höga utsläpp genom att köpa utsläppsrätter från Bukarest, Sofia eller Athen, eller betala böter till Brysseladministrationen. Bådadera landar illa med väljare som oavsett grad av klimatengagemang vill att svenska skattemiljarder stannar i Sverige.

SD behöver hitta en egen klimatpolitik, vilket bör vara lätt eftersom andra partier lämnat så många och uppenbara blottor. Nyckeln för SD att växa ligger i att hitta ingången till hur lågutbildade i glesbygd kommer in i omställningen, och betona hur det fossila är importerat men det förnybara kan vara blågult svenskt. Men kommer partiets hårda beslutskärna att nyttja öppningen? Det är långtifrån säkert.

Mattias Goldmann, vd 2030-sekretariatet

Rolf van den Brink

Jobbar främst med nyheter, reportage och foto och leder det redaktionella arbetet, men ägnar också rejält med tid till den löpande driften av företaget. Har jobbat på Dagens Opinion sedan 2009.

rolf@dagensopinion.se

Dela inlägg

Kopiera länk