Lärarnas Riksförbund om regeringens digitaliseringsstrategi: Var är pengarna?

Strategin består av tre fokusområden:

• Digital kompetens för alla i skolväsendet.

• Likvärdig tillgång och användning.

• Forskning och uppföljning kring digitaliseringens möjligheter.

– I stora drag är det bra att ha en strategi. Regeringen har också adresserat rätt frågor och fokusområden, säger Åsa Fahlén.

Men några frågetecken har hon:

– Hela strategin kommer att kosta mycket resurser. Det ska bli spännande att se hur det kan uppnås, säger Åsa Fahlén och utvecklar:

– Ska skolan bli likvärdig, måste alla skolor ha tillgång till hårdvara, mjukvara, digitala läromedel samt teknisk- och pedagogisk support, så att lärarna kan fortbilda sig i hur man ska använda digitaliseringen, så att det inte blir bara ytterligare en sak som ska in.
 

Hur mycket skulle det kosta att digitalisera skolan, som regeringen tänker sig?
– Jag tror att det är jättesvårt att veta. Det ser så olika ut. Det kommer att kosta och man dela upp kostnaderna i tre delar hård/mjukvara, läromedel/support och fortbildning. Ofta lägger man mycket pengar på hårdvara, så finns det inte pengar till fortbildning och det är lite som man har slängt pengarna i sjön.

Men har inte skolorna redan kommit ganska långt i sin digitalisering så att det inte ska behöva kosta så mycket pengar?
– Ja, på vissa skolar har man kommit jättelångt, medan andra skolor inte ens har tillgång till hårdvara. Eller också finns hårdvaran men det saknas möjligheter att planera hur man ska använda den. Vet man inte hur man ska använda sina Ipads, tillför det inte något.

Åsa Fahlén lyfter ytterligare ett frågetecken:

– De (regeringen) sätter ingen tidsram för hur lång tid det ska ta. Skolverket hade en liknande plan och den skulle genomföras på grundskolan på tre år. En tidsram sätter lite tryck.

Åsa Fahlén tycker frågan om digitalisering av skolan är viktig inte minst för elevernas förmåga att påverka samhället.

– Det ligger i samhällskunskapen att man ska ge eleverna förmågan att vara aktiva samhällsmedborgare. Där ser vi ökade digitala klyftor mellan dem som har verktygen och kunskapen och det spelar allt större roll vad man har för hemförhållanden och bakgrund. Vi ser det som en stor demokratisk fråga. De som kan navigera med digitala verktyg får större påverkansmöjligheter. Därför är det viktigt att skolan är kompensatorisk.