Bostadsveteran sågar bygglöften

Plötsligt byggs det mycket i Sverige. Under andra kvartalet 2014 påbörjades uppförandet av drygt 11 000 bostadslägenheter, den enskilt största utbyggnaden sedan fjärde kvartalet 2006. På årsbasis, konstaterar Boverket, är nybyggnationstakten nu den högsta sedan tidigt 1990–tal, och myndigheten förväntar sig över 40 000 nya bostäder under 2015.
 

Men politikerna är inte nöjda där. Bostadsbristen har blivit en het potatis, och i den överbudsstafett som blossade upp under sommaren har blocken nu utlovat mellan 150 000 och 250 000 nya bostäder under de kommande åren.

En som dock är skeptiskt till politikernas plötsliga budgivning är Fredrik von Platen, tidigare chef för Boverket.

– Jag vill gärna se att det kommer att byggas 40 000 lägenheter, men jag tror inte det, han.

Varför? Fredrik von Platen, numer pensionerad, anser sig inte längre behöva stryka någon medhårs, och har på senare år varit starkt kritisk mot byggindustrin som han menar lider av både bristande konkurrens och en undermålig produktivitetsutveckling. I ett bidrag till den så kallade Nybyggarkommissionen konstaterade von Platen att produktionskostnaderna i byggbranschen har ökat över sex gånger sedan ingången av 1980–talet, vilket är dubbelt så mycket som konsumentpriserna överlag. Ett problem, menar han, är att det helt enkelt inte finns något tydligt incitament för byggbranschen att bygga billigare, och därmed bidra till att bygga bort bostadsbristen.

– När jag började på Boverket 1989 byggdes nästan alla bostadsrätter av Riksbyggen och HSB. I dag bygger de omkring 8 procent. Resten, det är i princip de fyra stora, NCC, Peab, Skanska och JM. Och de bygger bara precis så mycket att det blir sålt till det pris de vill ha. Bostadsbristen är väldigt bra för att hålla upp priserna. Det finns inget intresse att rationalisera, säger Fredrik von Platen.
 

Just JM är kanske ett målande exempel. Bolagets Stockholmsbaserade byggverksamhet, JM Bostad Stockholm, står för omkring 70 procent av koncernens överskott, med en rörelsemarginal på över 20 procent. Höga lönsamhetstal beskrivs också en indikator på bristande konkurrens, enligt direktiven till Socialdepartementets utredning, Bättre konkurrens för ökat bostadsbyggande. Utredningen, tillsatt under försommaren, pekar på att regeringen delar oron över situationen i byggindustrin, vilken anses hämma tillkomsten av nya bostäder. I direktiven berörs, utöver koncentrationen i branschen, även den otillräckliga produktivitetsutvecklingen. Förslagen ska ligga på regeringens bord senast i oktober 2015, men Stefan Attefall ser bland annat harmoniserade regelverk och kortare ledtider som viktiga faktorer även för att främja en god konkurrens.

– Om du köper mark, lägger anbud eller flera miljoner på projekteringskostnader, och sen måste vänta fem eller tio år innan du får intäkter, då inser alla att det klarar inte mindre företag av. Det blir bara de stora drakarna som klarar det, och det leder till sämre konkurrens, säger Stefan Attefall.

Byggindustrin vill dock inte gärna skriva under på att branschen lider av vare sig bristande produktivitetsutveckling eller undermålig konkurrens. Man har uppenbarligen hört det förr; i fjol publicerade branschförbundet Sveiges Byggindustrier en skrift med titeln ”Myter om den osunda konkurrensen i byggbranschen”.

– Konkurrensen är skarp. Man tror att det är de sex stora, men på varje ort finns det många privata företag som konkurrerar, säger Ola Månsson, vd för Sveriges Byggindustrier.

Men stämmer det inte att koncentrationen är hög inom bostadsbyggandet?

– Jo, JM står för en väldigt stor del. NCC, Skanska och Peab också, men lokalt sett, om du tittar på exempelvis norra Djurgårdsstaden, så har du många andra företag som är med och konkurrerar om råmarken, säger Ola Månsson.

I ett uppmärksammat exempel (uppmärksammat åtminstone inom byggvärlden) jämför von Platen byggindustrins kostnadsutveckling med bilindustrin. Enligt uträkningen hade Volvos billigaste bil kostat nästan 700 000 kronor om biltillverkaren följt samma bana som byggindustrin.

– Bilindustrin har lyckats minska kostnaden för att äga och köra en bil, de ligger till och med under konsumentprisindex. Dagens bilar drar mindre bensin, håller längre, rostar mindre, och så resonerar varje sund industri. Men inte byggsektorn, säger von Platen.

 

– Man mäter inte i förhållande till de kvalitetsökningar som har skett. För tjugo år sedan låg det plastmattor i alla rum. I dag lägger du trägolv, men sådant väger man inte in. Det blir fel bedömningar. Men självklart finns det mycket att göra, säger han.

 

– Ja, och det är positivt att båda sidor nu satsar på långsiktighet för ett ökat bostadsbyggande. Vi är dock skeptiska till investeringsstöd, och det så krävs det en utbyggd infrastruktur för att klara av det här. Bland annat kortare pendlingstider, så att du hittar råmark som är marknadsmässigt möjlig att bygga på.
 

jacob@industripolitiken.se