”Bokslut”

Döden infaller en gång per år för oss som driver företag. Varje räkenskapsår begravs med en gravsten vars inskriptioner även går under benämningen "bokslut". Förrättaren av detta dystra ämbete kallas "revisorn". I förrgår var jag hos min revisor. Först nu börjar jag hämta mig.
 

Jag sköter bokföringen för Dagens Opinion själv. Det är ett litet bolag och det skulle väl vara själva f-n om inte en halvakademiker skulle bemästra några hundra futtiga verifikationer. Det ska vara lätt att göra rätt, säger Skatteverket. Myndigheten har dessvärre inte upplyst om att det också är lätt att göra fel. Jag har gjort en del fel. Det påpekar revisorn och skickar en tunga faktura för att ordna upp sakerna. Givetvis med tio dagars faktureringstid och så Svea Inkasso på det. Cashen ska in.

När jag gör bokföringen och kommer till konto 1630 där skatter ska avräknas brukar jag tänka på finansminister Anders Borg, hur han liksom trippade fram så den dåvarande hästsvansen guppade, som han vore en tupp mäkta stolt över intäkterna han drog in. Jag brukar tänka på Socialdemokraternas finansministerkandidat Magdalena Andersson, som inför ett tungt företagsetablissemang på IVA formligen gnuggade händerna över alla "sköna miljarder" hon skulle dra in om hon fick chansen. Magda och Anders är egentligen intäktsdirektörer. Cashen ska in.

Jag brukar tänka på det när jag varje månad fyller i lönedeklarationer och varje kvartal när jag redovisar moms och ännu mer en gång per år när jag är hos revisorn som ska berätta hur mycket pengar som sannolikt ska betalas in ytterligare till Skatteverket.

Jag skriver mycket om andra företags bokslut och tycker att det torra materialet blir allt mer levande för varje år som går. Jag kan ana glädjen i ökad försäljning, jag kan se hur vinstuttag tonas ner, hur omsättningar blåses upp genom "pågående arbeten", så att resultatet ska räddas, jag kan känna ångest och förtvivlan inför affärsidéer som inte håller, dåliga vibbar mellan revisor och företag, uppblåsningar av företag à la klä bruden inför en förestående försäljning.

Eftersom jag bokför själv har jag rätt bra koll på pengarna i Dagens Opinion. Det rör sig dessutom om väldigt lite pengar att hålla reda på. Ändå blir det ångestladdat att sitta där framför revisorn. Det är revisorn som avgör hur långt inskriptionen kan skruva och vinklas. Sedan kastas bokslutet ut till hundarna, först Bolagsverket och sedan Allabolag och allehanda kreditupplysare all världens vänner och bekanta, skvallerbyttor och konkurrenter. Och ser bokslutet illa ut, gör du det som person också. Det svider att inte leverera bra siffror. Jag brukar tänka på det när jag skriver om andras bokslut. Det ska vara lätt att göra rätt, men det är ofantligt svårt att lyckas med ett företag. Det tror jag Magda och Anders vet ofantligt lite om.

Vad står det på gravstenen för Dagens Opinion 2013 då?

Ända sedan det första hela bokslutsåret 2011 ligger vi strax under en miljon kronor rensat för "pågående arbete" i nettoomsättning. Som vanligt gör vi en liten vinst. Som vanligt känns det bra att affärerna fungerar som det ska, även om de är alldeles för små, företaget i alla fall friskt, men om ett år igen, då jäklar ska vi visa världen att det går så mycket bättre för oss.

När döden har infallit, börjar livet för det nya räkenskapsåret. Cashen ska in. Dock kommer vi aldrig att förnedra oss med ett uppiffat motorcykelgäng, läs indrivningsbolag. Det är inte etiskt hållbart. Och det borde fler inse.

 

ps.
Journalisten Sanna Lundell tycker i sin blogg att Expressens ansvariga utgivare Thomas Mattson ska ringa upp och förklara för "mina barn vad de har att vänta sig när de kliver utanför dörren i dag".  Detta efter att Expressen har publicerat en film som visar hur barnens far Mikael Persbrant konsumerar kokain med kriminella år 2012 i Linköping. Jag kan förstå att det hon blir upprörd över publiceringen, men det är ganska lågt att använda sina egna barn som hävstång i argumenteringen mot Expressens publicering. Särskilt om man som Sanna Lundell jobbar för Aftonbladet, som inte drar sig för kontroversiella publiceringar. Barn borde väl ha rätt att slippa vara tillhyggen i vuxnas offentliga konflikter?

 

Rolf van den Brink, ansvarig utigvare, Dagens Opinion