BLOGG. Rapporter som kostar 4 miljoner kronor styck, borde tala för sig själva. Så varför ägnar sig Riksrevisionen åt mediefjäsk och vad ska myndigheten med en opinionsbildande chefsekonom till? Det undrar Dagens Opinions Rolf van den Brink. Tro mig, i det här jobbet får man läsa en och annan rapport. Det kan vara en rapport som Google har beställt från Boston Consulting Group, eller kanske Svenskt Näringsliv som har köpt en rapport av konsultbolaget WSP. Även en och annan från rapport från Riksrevisionsverket har jag läst. Riksrevisionen skriver ofta bra och relevanta rapporter. Och varför skulle inte myndigheten kunna göra det när en granskning i snitt kostade 4,0 miljoner kronor styck år 2015, enligt Riksrevisionens årsberättelse? Beloppet torde räcka till att låta fem kvalificerade medarbetare jobba med rapporten i ett år. Beloppet borde ge rapporter i världsklass. För övrigt skulle beloppet räcka till att köpa 10 procent av aktierna i det börsnoterade undersökningsföretaget Novus. De senaste rapporter jag läst från Riksrevisionen har känts spretiga och väcker frågan om den styckekostnaden verkligen är rimlig? Eller kan Riksrevisionen förbättra sin process och arbetsmodell? Det borde vara centrala frågor när den krisdrabbade myndigheten ska ses över. En annan sak är att Riksrevisionen ibland agerar populistiskt och verkar lägga mycket möda på att skapa maximal medieuppmärksamhet kring sina rapporter. Myndigheten har vid ett flertal tillfällen sålt in/läckt rapporter till de stora medierna enligt gängse kommersiella pr-strategier. Myndigheterna har en viktig uppgift i att sprida information om vad de jobbar med, men Riksrevisionens främsta...
Rolf van den Brink
Inga lediga jobbannonser.